Vi hade varit i Skåne-Tranås och köpt äpplen i ett sånt där stånd utmed vägen där man lägger pengarna i ett litet trasigt kassaskrin. Goda, kraväpplen som inte går att köpa i affären. När det var gjort drog vi till Tomelilla Golfklubb och åt grillade revbensspjäll. Där fladdrade pengarna iväg som torra löv om hösten. Igen!
På väg hem igen har vi detta ekipage framför oss. Det lutar betänkligt i baklasset och det är lite spännande att se hur han (det var en ung man som körde traktorn) skulle fixa alla snäva kurvor. Kameran åkte upp, för OM det händer nåt, så vill man ju vara där när det händer. Ju.
Antingen var han helt och hållet galen, grabben, eller också var han skickligare än skicklig. Hur i helsike lyckades han ta alla snäva kurvor utan att ge sej ut i mötande fil och hindra trafiken? Lasset vinglade hit och dit och vi var förstås övertygade om att det hela skulle braka i backen när som helst.
Men inte då! Kungen över hölasset rattade hemtamt balarna i sin starka tro att kungens lilla kråka inte skulle hamna i diket. För än slank han hit och än slank han dit, sanna mina ord. Och där framme har vi en uppförsbacke… Ska vi gå en så torftig död tillmötes som genom att bli mosade under några ton halm?
Och så kunde vi andas ut! Han klarade det och vi kom med en hårsmån undan med blotta förskräckelsen. Här dammar han dock ut lite väl mycket på andra sidan, men ögonblicket senare kom förklaringen. Han skulle in på fältet till höger och hämta FLER HÖBALAR!!!
Vi ville inte se mer och hoppas inte på att få läsa i Ystad Allehanda i morgon att “traktor stod på bakdäcken med nosen i vädret medan lass vält bakåt!
Så rysligt spännande en vanlig onsdag kan vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar