Gamla diabilder från Öland

 

Inget kul idag! Okul! Det är visset, som mina blommor brukar se ut. Nu hjälper det inte längre att ge dom vatten. Dom kräver mej på jord också. Guuud, vad jobbigt! Måste jag verkligen gå ut på vinden och gojsa runt med händerna i jord och bli smutsig? Gillar inte! Ogillar verkligen! Där kan man sätta ett o framför och det låter helt okej.

 

 

I motsats till okul, var det jätteroligt att hamna på Öland via bilderna. Igen. Så här ser det ut på väldigt många ställen utmed den östra kusten. Dom mörka partierna är planterad tallskog för att förhindra sandflykt – precis som vi har det här i Skåne.

 

Och murar. Överallt murar. Väldigt ofta ser man murar uppbyggda av kalksten och inte som här stenbumlingar från jorden. Jag hade en kompis en gång som hette Sten. Hans största intresse var just sten. Hans pappa älskade också sten så det var därför Sten fick heta Sten. Stenkul!

 

 

Det här är ju lite typiskt Öland. Vi cyklade tvärs över ön ibland. En färd på ca 1,2 mil. Men sen skulle man ju hem igen förstås. Målet var Färjestaden eller Paradisverkstaden. Om det inte går nån buss? Jodå, men man vill ju seee saker och stanna till för att njuta av allt det vackra. Näckrosorna i dammen och dom gamla borgarna som annars bara susar förbi.

 

 

Haaavet! Om stenarna ligger såhär prydligt betyder det oftast att man gjort sej en liten egen hamn för sin eka. Sandstranden är rent fantastisk och det är väldigt långgrunt, men man får akta sej för dom stora stenarna som inte sticker upp ovanför vattenytan. Man har ju slagit i knän och tår ett antal gånger…

 

 

Jag tröttnar aldrig på att kolla på den här utsikten. Jag frågade ibland ölänningarna om dom förstod hur vackert dom bodde. Dom såg alltid ut som fågelholkar och jag tror inte dom riktigt fattade vad jag var ute efter. Eller också var frågan ovanligt korkad!!! Misstänker det senare.

 

 

Platt är det verkligen. Den högsta punkten mäter sina modiga 55 meter. Kan nån gissa vad platsen heter? Höghäll, förstås Och jag som tyckte det var skitjobbigt att cykla upp för den lilla backen mellan Runsten och landborgen. En stigning på max 3 meter. Ojojoj…

Nu ska jag återvända till kära Skåneland igen! Om nån stackare tror att Skåne är platt som en pannkaka, så är det dags att tänka om. Det är platt på sina ställen, ja, men det är där det. Här i Ystad är det minsann inte platt.

Dags för lunch!