Krusbärsfestival

 

Som jag längtat efter denna festival! Festival tänker jag mej som nåt stort och spännande. Men detta var två partytält och två mindre stånd med solskydd. Det ena partytältet inrymde stolar och bord för hugade cafégäster och det andra partytältet var ämnat för krusbärsjuryn. I ett av dom mindre stånden såldes lotter och i det andra engelska tvålar och dörrstoppare – typ!

 

 

Men först ville jag ha nåt annat i magen än kaffe och bullar. Vi traskade gata upp och gata ner, men ingenstans fanns det en restaurang med humana priser. Till slut hittade jag en annons som mer än väl talade om mitt tillstånd i hettan.

 

 

 

Nä, nu fick det vara nog med caféskyltar! Var vi än frågade skakade dom bara på huvudet vid frågan om det fanns sallad att köpa. Så till slut kom vi på att det fanns ett rökeri i Skillinge. Det tog ett tag att värka fram det, för hjärnan var nära kokpunkten och knappt brukbar. Bubblorna syntes i min panna strax under hårfästet.

 

 

En räkmacka på MÖRKT bröd! Halleluja! Gojset på mackan var i snålaste laget, men det kompenserades av att det var massor av färskpillade räkor ovanpå. Till det drack jag nån konstig marockansk läsk. Och varför i fridens dar väljer jag LÄSK när det finns gott och gratis vatten? Kokpunktsskumt!

 

 

Veva, veva positiv! Och inte var han bara positiv. Han flörtade med mej också!!! Leo skrattade. Fy, vad generad jag blev! Nu efter maten var jag sugen på den där otroligt maffiga krusbärstårtan inne på jurybordet. Om man väntade tillräckligt länge skulle den nog hamna inne på caféet, tänkte jag.

 

 

Vilken tur! Jag hamnade först i kön och fick sätta tänderna i krusbärsgrädden under marsipantäcket. Leo kastade sej över två bitar av olika sorters krusbärspajer. Detta var sannerligen värt att vänta på. Smaskens!

 

 

Och hur gick det då med krusbären som jag så hett åtrådde? Dom såldes slut innan jag hann blinka. Så kan det gå! Men jag såg den här flarran i jurytältet. Krusbärslikör med lakrits! Åhhhh! Tänk om man fått smaka en liten, liten smutt. Lyllos juryn!

 

 

Det enda krusbär jag kom i närheten av var den här krusbärsmössan, men den var inte i min storlek. Leo ville prova den och i ett andligt ögonblick blev han förvånansvärt lik påven. Fast å andra sidan skulle den ha passat honom alldeles utmärkt, han som jämt mässar…

 

 

Nästa gång blir det fortsättning på lördagens begivenheter, men då har vi lämnat krusbären bakom oss och tagit oss vidare utmed den underbara skånska kusten norrut. Men bara nån mil.

Eller vad kraxar du om?