Och här är det. Skåne i ett nötskal. För så är det väl man ser på det sydligaste landskapet i vårt avlånga land. Det ska vara platt. Det ska vara som ett lapptäcke, sett från ovan, och det ska promenera gäss på varenda gata med en gåsapåg i hasorna. Och då säger jag som Brasse: Fel! Fel! Fel!
Storkar ska det vara förstås! Dessa ståtliga fåglar med sina långa, spetsiga näbbar. Skulle tro att dom fortfarande är en ovanlig syn i stora delar av Skåne, utom där man har speciella hägn. Många är utsläppta, men dom här storkarna bygger sina bon på hägnet där dom är uppvuxna.
Mmmm, såja. Lite ojämnt där i kanten. Peta, plocka, lägga tillrätta. Man vill ju inte ha en pinne i baken! Undrar om det inte behövs en liiiten pinne till?
Glada nassar har vi gott om! Nja, kanske inte helt med sanningen överensstämmande, men dom finns lite här och där. Nassarna vi hälsade på i den här uppbökade hagen var jätteglada. Samtliga hade en rejäl knorr på svansen och det måste ju betyda glädje. Vi människor borde ha svans så man visste om folk var glada eller ej.
Inga nassar här och inga gäss heller. Nä, prydligt och rent på gator och torg. Trots att det står Sladdergatan på skylten, så innebär det inte att man sitter hela gatan lång på bänkarna och tisslar och tasslar. Jag har aldrig sett en kotte sitta där och viska ens…
Så här bodde vi skåningar för 200 år sedan. I ett typiskt långhus, med boningsdel i ena änden och boskapen i den andra. Om man nu riktigt ska förfasa sej så bodde folk här senast 1948 och jag kan försäkra att det inte var någon hög standard. Det var typ ingen standard alls mer än tak över huvudet och väggar för att inte blåsa bort.
En sak är ändå säker: Ett härligt, böljande och vackert landskap har vi och det finns dom som skulle kunna börja gråta för mindre. Själv tycker jag att det bara är att slå en extra knorr på svansen!
This is my world!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar