För ett par kvällar sen åkte vi ut för att lyssna på grodorna. Det är ingen hemlighet att vi dras till naturen. Naturen är sann till skillnad från vissa människor, må dom vara anonyma eller icke!!! Det var i alla fall med tunga, svarta moln hängande över oss som vi for iväg. Några stänk letade sej ner över bilen, men det fick inte hindra oss.
Vi hade en sagolik tur redan från början. En råbock med sin hind stod och mumsade på en buske. Det prasslade av knäckta grenar. men bocken var inte alls intresserad av oss. Han hade fullt upp med att hålla ögonen på en annan bock, som stod en bit bort.
Han såg ju inte ut att vara mycket till hot och han verkade mer bekymrad över oss än bocken ovan. Att lägga benen på ryggen och dra iväg var ett enklare alternativ, även om vi stod blickstilla. Vår första bock krafsade upp en grop och urinerade i den. Sen ställde den sej och blängde på oss.
Så gudomligt vackert! Här ser man tydligt att han håller på att fälla den gråaktiga vinterullen till sommardräkt. Han passade också på att feja sin horn där han kom åt. Han gick emot oss några steg, men tyckte nog att vi såg rätt ofarliga ut. Vi hade ju varken päls eller horn.
Två harar satt på fältet och visste inte på vilket ben dom skulle stå. Ligga i gräset och inte synas eller fly för glatta livet. Som en frusen bild satt dom bara där och glodde. Undrar vad som for genom deras hjärnor? Det var lugnt, det var tyst och det var fridfullt – precis som det ska vara.
Solen sänkte sej alltmer och långa skuggor kastades över fält och skogar. Vi såg några älgkor i fjärran. Det ser man minsann inte varje dag. Nu var det ingen större mening med att fota längre. Bilderna skulle bli alldeles för mörka och gryniga, så vi vände hemåt.
Oops! Vad var det där som rörde sej i dikeskanten? En räv! Det blev en fantastisk utdelning denna kväll. Mer än man någonsin skulle kunna drömma om. Tack, naturen!
Negativa joner är nyttiga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar