Lite sol och lite regn

 

Idag blev det en tur till Stenshuvud. Det är en plats att vara på just nu när allt frodas och grönskar i tidig maj. Bara på en vecka har det fullkomligt exploderat och det är så vackert så man nästan kan gråta. Av lycka alltså! För är det nåt man kan vara tacksam över så är det att få uppleva detta.

Redan på vägen dit ser man alla träden som en stor grön palett med stänk av mörkrött och vitt. Man kommer lätt att tänka på en massa sommarvisor som “Sommar, sommar och soool, havet och vinden och doft av kaprifoool” eller “Nu är den förbannade sommarn här, en obeskrivlig plåga”. Fast den sista låten håller jag inte med om.

 

Vi gör ett stopp på Smulan och diggar gamla rocklåtar till kaffet. Till det avnjöt vi varsin chokladmoussetårtbit. Var den god eller var den god? Och bara det att man vet vad det är i den får ju själen att sväva iväg i ett lyckorus. Dom kan dom, där på Smulan!

 

“Vad är det där för ny sorts blomma?” frågade Leo. “Den är inte alls ny”, svarade jag “Den är snarare gammal. Det är vad som är kvar av backsippan när den är överblommad.” Jag tycker den är ganska dekorativ i all sin enkelhet, men det är klart, backsippan i full blom är flera strån vassare.

 

Vi följer den plankförsedda, slingrande stigen in i djungeln. På sina ställen var den nästan översvämmad och det gällde att trippa med små lätta fjät så man inte blev våt om fossingarna. Sommargyllingen lär trivas här och vi önskade hett och innerligt att vi skulle få den på bild. Men det sket sej förstås!

 

Då var det bara att skåda över det rika gullvivehavet. Jag måste ju säga att jag aldrig någonsin sett så mycket gullvivor förr. På avslutningen i andra klass fick jag vara gullviva med gult kräppapper runt halsen. Dom andra flickorna i klassen fick vara andra blommor. Vad pojkarna föreställde har jag ingen aning om – antagligen träd och buskar. Det är i alla fall ett gulligt minne som förföljt mej genom åren.

 

Eken hade små, små krusiga blad och massor av hängen, som spretade åt alla håll. Äppelträden höll just på att slå ut i full blom och vilken dag som helst doftar syrenen igen. För att inte tala om rapsen. Då kommer jag att vädra som en annan byracka efter allt som doftar honung. Rapsen gör mej alldeles yr och berusad.

 

Istället för sommargyllingen fick jag äntligen syn på en annan trevlig fågel. Taltrasten. Nej, den talar inte, men den räknar. Jag har hört det med egna öron och det är alldeles sant!

Nu har jag kvittrar färdigt för idag!