Trodde väl aldrig att jag skulle tycka om riktigt busväder, men ibland är det faktiskt riktigt skönt att slippa tänka på att bylsa på sej en massa kläder och snöra kängorna bara för att man ska ta sej ner till affären för att handla lite mjölk. Sov som en klubbad oxe inatt och känner mej sådär lagom mosig. Kanske för att vi ställt om till sommartid.
Sen månader tillbaka dras jag med en seglivad, men icke helt utbruten, förkylning. Mina nysningar kan förflytta vilka väggar som helst. Man får tänka på åt vilket håll man nyser, så rummen blir större i rätt ända. Vardagsrummet kunde gärna få ett par extra kvadratmeter med ett trevligt litet takfönster, så man kan se stjärnorna på kvällshimlen.
Igår tog vi oss en inspektionsrunda för att se hur långt våren kommit. Det fanns ställen där bladen på vissa buskar blivit stora som kattassar. Det är sant! Men i största allmänhet såg det ut som på bilden – grönt på marken och kalt på träden. Ingen skön dag för övrigt. Det var bara kallt och blåsigt.
Det bryr sej inte sånglärkorna om. Dom drillar så vackert och glatt högt där uppe i skyn. Bättre bild än såhär kunde jag inte få, dels för att fågeln är så megasnabb och dels för att vinden sög tag i kameran. Den som aldrig hört lärkan har gått miste om mycket.
I min dåsiga och mosiga dagsform känner jag bara längtan till dunkuddar, gosefiltarna, en varm kopp kaffe och en bamsestor chokladkaka med apelsinkrokant. Bredvid mej ligger en varm katt och från köket sipprar doften från nybryggt kaffe.
Mmmm, vilken härlig innedag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar