Onyanserad dagsrapport

 

Idag duggar det. Tätt. Den där energin jag hade för några dagar sen har följt med i den allmänna vätan. Igår gjorde jag en kaka på mandelmjöl och choklad, men jag kunde ju inte bärga mej innan den svalnat, så jag tänkte hiva i mej en bit på stående fot. Den sjönk ihop som ett korthus. Och jag som var sååå sugen. Mutter, mutter…

 

På väderleksrapporten berättade dom sen att planeten Jupiter skulle ligga alldeles bakom fullmånen. Jäkla otur då att det inte var helt stjärnklart. Där stod jag i fönstret med min kikare och kikade och kikade och kikade. Fick jag se nåt då? Ja, moln! Men å andra sidan vet jag inte hur Jupiter ser ut på långt håll och skumma ögon.

 

Glad var jag för att kylen var full av det jag redan bestämt till middag denna duggdag. Det är tacksamt att göra en gryta som räcker i flera dagar. Den puttrade gott på spisen jättelänge, ja, i alla fall dryga timmen, och en doft av något obestämbart smög sej in i mina näsborrar. Kattskit? Kattskrället hade väl inte lyft på locket och skitit i grytan???

 

Vimpeln hängde slapp, sladdrig och blöt utmed flaggstången på gården. Hustaken blänkte av fukten och en dam cyklade förbi med huvan långt nerdragen över ansiktet. Det är en sån där väta som tränger in överallt och gör inte bara humöret surt. Dagens himmel har bara en nyans av grått. Skulle bli en bra film!

 

Man kan alltid roa sej med att äta. Åh, gudars, vad god den här blev! Mannerström skulle aldrig godkänt min slafsiga uppläggning, men han var ju förstås inte bjuden.

Där gick han miste om nåt, tralla-la!