När jag vaknar denna underbart soliga morgon hade jag en massa tankar i huvudet. Jag och min dotter hade nyligen pratat minnen från vår kinaresa. En del minnen var fantastiska och en del pinsamma. Så nu tänkte jag leta fram boken där jag skrivit upp det som hände på detta äventyr så långt borta i vida världen.
Men vaaar hade jag ställt den? Jag letade i skåp och lådor, men det förargliga var ju att jag inte kommer ihåg mer än att det var som en liten ringpärm och hur många såna har man. I bokhyllan hittade jag bara böcker om andra underbara platser, som för alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta.
Jamen, se där! På insidan av bokpärmen hade jag ritat detta för att riktigt markera vad den handlar om. På utsidan kan man inte gissa sej till att det är mer än just en liten ringpärm. Och sen försjönk jag in i nostalgins environger. Tyvärr pajade min kamera under resan, så det mesta består av ofullständiga skildringar av dåliga hotell och urusel mat.
Dock fanns en hel del otroliga upplevelser. Som den här långa, grymt varma, resan till Terrakottaarmén i Xian. En bussresa utan luftkonditionering med svimvarning. Utgrävningen var kolossal och det gick inte att se sej mätt på den. Alla dom där gubbarna som stod på led efter led i långa rader. Alla med sin egen personlighet och sin egen håruppsättning. Enormt detaljerade.
En annan minnesvärd resa var till Bada Ling och kinesiska muren där. Äntligen fick vi en taxi med AC och det var första gången på veckor vi slapp svettas. Lyx med en taxi som väntar på en när man vill hem igen. Jag hälsade på en liten kille: “Ni hau!” Han stannade till och så förvånat på mej, bugade sen lätt och sa: “Ni hau!” Jag har pratat kinesiska med en äkta kines!
En annan dag får ni kanske veta mera!
Ni hau!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar