Hoppsan sa! I morse låg ett tunt lager snö på taken. Inte roligt, men å andra sidan är det inte ett tjockt lager och inte särskilt kallt ute. Snöglopp och hagel har inte hindrat oss förut från att bevaka våra intressen ute i det fria, så denna dag blev inget undantag.
På tal om bevaka: ”Är det nån som ser var jag sitter, vad jag gör just nu eller kuttrar om, eh?” But who cares! Vi kan ju utlysa en tävling. Den som kommer närmast ska få ett fint pris, men det som gäller är longitud och latitud! Fy fåglarna, vad bra!
Eftersom ingen visste var vi va var (frånsett oss förstås och det SKA stå så!) och man ändå går ditåt nosen pekar, så blev det hitåt, Tosterup eller som man också kan säga: Tostis Rupis om man nu inte är så bekväm så man bara säger Tostis.
Strån kan faktiskt vara riktigt dekorativa med rätt bakgrund. Jag är barnsligt förtjust i det som är dekorativt och vackert, medan jag skyr det fula och intetsägande som pesten. För mycket och för lite skämmer allt. Inte bara på bild. Ibland kan man inte undvika det, tyvärr!
Här har vi den där märkliga allékorsningen vid Tosterup. Alldeles för vitt på marken för min smak och ganska geggigt på vägen, som dessutom hade rejäla håligheter. Skumpa-pa, skumpa-pa, nu ska vi ut på en bumpaaaa!
Skotten ljöd och ekade hemskt när dom sköt efter viltet i skogen intill. Det gillas icke och vi vände på kuttingen söderut. Gemminge stenar, Ingelstorp och sen dom åttkantiga husen ner mot Hammars backar.
Olika falla ödets lotter! På backarna ligger snön och ja, ni ser ju själva. Inte mycket att ödsla en massa pladder på. Pladdra kan man göra vid andra tillfällen, som på möten och dylikt. Nej, här skräder vi inte orden i onödan, utan njuter av allt som gör livet glatt och beruuusande.
Det är bäst att vara välborstad i truten!
Annars kanske man blir packad, hehehe!
Slut för idag! Tack för idag!
Låt stå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar