Är det nåt Leo är duktig på så är det att stå på öronen. Inte bara när det är fredagen den trettonde och han hamnar huvudstupa rakt in i en taggbuske. Nej, det ska helst inte vara förutsägbart på nåt enda sätt. Leo kan göra såna konster när som helst och utan den minsta förvarning. Idag var det just en sån dag.
Och medan det händer överraskas man av att man som åskådare faktiskt kan bli lamslagen. Tankarna far iväg, men man inser illa kvickt att här finns inget man KAN göra. Det vore i så fall både egendomligt och idiotiskt. Jag står och ser på medan Leo “tar ett dopp”.
Nej, jag skojar inte, även om situationen blev en aning bisarr när jag ser honom ligga där i tången och såg ut att ta ett par simtag. Vi var på stranden denna soliga februaridag. Kanske var det en grad varmt, annars hade han väl inte plumsat i. Tången var dyngsur, men rätt ut i den kliver Leo utan att tänka sej för.
Han sjunker ner till knät och fortsätter framåt i tystnad med det andra benet mot sandbanken. Han sugs ner som vore det kvicksand. Slurp! Ur min strupe kommer ett kvävt: “Oj!” Sen ser jag honom lägga sej raklång och vad han egentligen sysslar med vet jag inte. Hur han ska ta sej upp är en gåta. En blöt sådan.
Japp, då var det bara att gå hemåt igen då. Och jag höll mej så det nästan gjorde ont i magen. Av skratt alltså.
Nu blir det nya brallor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar