Sicken dag! Det har blåst så träden stod i 45 graders vinkel åt öster och regnet har piskat i 45 grader åt väster. Ingen ordning alls. Vinden viner runt husknuten med ett svagt mullrande och tar tag i takpannorna så dom hoppar och slår på taket. Och än är det inte slut på spektaklet. Värre ska det bli natten till söndagen.
Det finns ju ingenting man kan göra åt det så medan det brakar loss där ute passar jag på att filosofera och tänka både framåt och bakåt och lite mittemellan. Tankarna mittemellan är mest upproriska och förstår sej inte på mänskligheten med sin tröghet och dumhet som ledstjärna.Finns det nån ljusning i sikte?
I bakåttankarna hamnade jag i en prekär situation på en arbetsplats. Tursamt nog hade jag urmysiga arbetskompisar och vem trivs inte med bara killar i ett öppet kontorslandskap. Den här dagen hade en låt fastnat i min skalle och jag sjöng halvhögt: “Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin”…Och så igen: “Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin”…Och detta upprepade jag en braaaa stund. Tillslut var det en som sa högt: “Faan vad det blåser här inne!!!”
Sen var det framtidstankarna. Konstigt nog har jag inte så mycket såna tankar. Om jag hade det så skulle ju nuet faktiskt redan vara historia och det vill jag inte och när framtiden kommer så skulle jag antagligen ändå inte att känna igen den. Det gör en bara gammal i förtid.
Det längsta jag tänker framåt är till På spåret ikväll! Såvida det inte blåser bort…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar