Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Idag var jag på café med min väninna. Vi satt och bubblade i tre timmar. Minst. Och här kommer en sak som hon berättade och gissa om jag blev helt stum efteråt. Fast först trodde jag att hon blivit knäpp och försökte skoja med mej, men hur otroligt det än låter, så är det sant!
När hon var liten blev hon bortlämnad till fosterföräldrar. Dom allra bästa som någonsin funnits. Mycket kärlek där! På äldre dar har hon, som dom flesta, velat veta sina rötter och det har väl gått sisådär med sökandet. Men en dag ringer hennes ”riktiga” moster och berättar en osannolik historia om en Sursill.
Herr Sursill var en man som för väldigt länge sen levererade saltad sill, en vanlig konserveringsmetod på 1500-talet, till kung Gustav Vasas krigföring. Men en dag när leveransen kom, höll alla sej för näsan och utropade både ett och två förtvivlat ”tviiii”! Sillen var ju rutten…
Det var så det gick till när umebonden Erik Ångerman kom att bli kallad Sursill. Denne man ynglade av sej och kan nu följas från nutid och 14 generationer bakåt. En vanlig bonde! Va!? Men hans avkomma blev inte bara ”vanlig”, utan högst aktningsvärd. Jag kommer aldrig att kunna träffa min väninna utan att först niga djupt…
Det visade sej att denna, hennes anfader i rakt nedstigande led, berör 400 släkter medrötter i Österbottniska prästfamiljer. Sursill är anfader till bland annat de finska presidenterna Kaarlo Juho Ståhlberg, Lauri Kristian Relander, Per Evind Svinhufvud, Carl Gustaf Emil Mannerheim och Tarja Halonen.
Och som om det inte räckte. Gubben Sursill är även anfader till Jean Sibelius OCH Olof Palme. Sen sitter jag här på skramligt ett café i lilla Ystad och får nästan dåndimpen medan jag käkar prinsesstårta med en av Sursills, om än avlägsna, avkomma!
Världen är bra liten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar