Säga vad man vill om programmen på tv, men vissa dagar är det väldigt spännande och andra dagar kan man koppla av och syssla med nåt annat. Man kan till exempel ta fram skokräm och stryka svart färg på sina beiga skor för att sen upptäcka att det gick alldeles åt fanders. Det var dom dojorna det, som jag älskade sååå. Snyft!
Dom dagar då jag sitter som klistrad har jag fullt sjå att pussla ihop eländet så jag inte missar tågordningen. En del får jag titta på lite senare i min dator. Dom rafflande brittiska serierna är ett måste och Vetenskapens värld håller en uppdaterad på saker man inte hade en aaaning om.
Som nu sist då dom berättade att man hittat kopplingen mellan människan och fiskarna. Alltså när vi krälade ur havet. Det var ju hur intressant som helst. Att mina anfäder och dina med för den delen är fiskar. Fiskar har mej veterligt aldrig fört några kyrkböcker, så vi får aldrig veta vad vår urfader eller urmoder heter.
Man fick till på köpet veta att rester av gälar kan man än idag hitta på en del nu levande människor. Mina gälrester försvann vid födseln tack och lov. Men igår vid styrelsemötet kunde jag inte låta bli att fundera över om jag hade sammanträde med en bunt fiskar eller vad det var för nåt jag hade omkring mej.
Dom såg lite frågande på mej och till slut var jag tvungen att avslöja alltsammans över en räkmacka. Men jag ville inte kolla upp fakta för det kan faktiskt genera. Jag sa att jag föredrag att betrakta dom som människor och det godtog dom med ett nervöst fnissande.
Sen simmade vi vidare i vårt stora människohav. Det är bara en sak som grämer mej till vansinne. Varför gör jag såna tokiga saker, som att smeta svart skokräm på beiga skor och tror att det ska gå bra? Va? Är det fiskpåbråt, eller?
Blubb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar