Andningshålan

 

Åt vädret kan jag inte göra mycket, men med lite fina bilden (om jag får säga det själv) från en otroligt vacker plats i Skåne kan jag kanske förhöja sinnesstämningen en aning. Som nån vis person sa: “Det är inte hur man har det, utan hur man tar det, som är det viktiga!”

 

 

Till Glimmebodagården utanför Brösarp kan man åka hur många gånger man vill utan att tröttna. Frånsett att det är en gammal fin gård så är omgivningarna runtomkring otroligt spännande. Fuktigt väder stoppar inte oss och vi tog stigen bakom gården och gick upp till backarna för att njuta av utsikten.

Som ett plus kan jag nämna att det finns välventilerade utedass på plats. Snyggt och propert. Vill man blaska av tassarna efter besöket, så går det jättebra för det rinner en bäck alldeles intill.

 

 

Även om bergen i bakgrunden försvinner i ett kompakt dis är ändå mödan värd att ta sej hit upp. Islandshästarna var inte på plats så att vi såg dom, men en massa småfåglar (åh, vad jag tjatar om dom hela tiden!) gömde sej i träd och buskar. Härligt att det finns nåt liv kvar i det stora grå!

 

 

Har man väl kommit upp måste man ta sej ner på ett eller annat sätt. Vi valde att gå. Nedanför den bortre gröna bulan ligger en gångstig översållad med nedfallna boklöv som lyser alldeles tegelröda. Här rinner samma bäck förbi som uppe vid gården. Det porlar, hoppar och far. Jag rekommenderar att inte vara kissnödig när man vandrar här.

 

 

Japp, nu är vi snart tillbaka vid gården igen. Inga bilar, inga horder av människor, bara en stillhet och ett lugn som kan få vilket stressat hjärta som helst att gå ner i varv. Ren luft och fortfarande jordiga dofter. Förra helgen var det julmarknad här och den brukar vara riktigt populär.

 

 

Gården från kökssidan, med brunn och bikupor. Här finns det nog inga räta vinklar nånstans (en mardröm för den som ritar hus…) och det ger onekligen liv åt hela huset. Tur för mej att Leo släntrar omkring för sej själv nånstans (jagar antagligen obefintliga glador…) så vi inte behöver ta samma bilder som vi sen ska slåss om.

 

 

På väg hemåt igen. I en liten svacka ligger ett gammalt mossbelupet hus i bjärt kontrast till alla dom moderna kåkarna på andra sidan “stora” vägen. Vi låtsas som att dom inte finns. Nu står frågan om det blir fika i Brösarp eller hemma.

Alla två röstade för himma!