Äpplen, sprätt och Leo

 

Det var en mörk och stormig natt…

Eller vad det nu var. Det regnade i alla fall och i extrasängen låg en karl som snusade och sov mellan timmerstockarna. Leo is back in town. Jag låg vaken och vände mej tusen gånger fram och tillbaka i sängen. Jag ville prata! Men han var bara trött och pratar gör han ju hela dagarna med sej själv så… En del är sej själv nog!

 

 

Nå, denna vistelse föranleddes av ett kånkande ut i trädgården med äpplen för att lägga under buskarna kvällen innan denna mörka och ostormiga natt. Allt för att koltrastarna ska ha nåt gott att knapra på. Det är bäst att göra det på kvällen så att ingen ser vad det är för en knäppskalle som smyger omkring och kastar in bomber under buskarna.

 

 

Jag blev också tvungen att dammsuga och det är ett helt kapitel för sej bara det. Har man en innekatt så har man en pisspotta också. Den är full med småttigt grus. Katten ska göra pompom eller pimpim och efteråt vill han inte lämna några visitkort efter sej. Han sprätter och sprätter, trots att han inte är en höna.

 

 

Det där hemska lilla sprättet hamnar överallt på golvet, på mattorna och i min säng. Det känner varenda kattägare till. Dammsugningen löper på fint på golven, men när vi kommer till mattorna så sprätter sprättet tillbaka. Men jag förstår. Ingen vill ju leva sitt liv instängd i en dammsugare!

 

 

När Leo kom sa han att det luktade så gott och att det var sååå fint. Där står jag med ett fånigt leende över hela ansiktet och lapar åt mej allt beröm som strös över mej. Som sprättgrus. Men det gruset löser upp på vägen ner mot golvet och behöver aldrig dammsugas bort eller ens läggas märke till. Ett sånt sprätt skulle varenda människa behöva!

 

 

Nu får vi se hur vi ska sprätta iväg dagarna. Nåt roligt får det bli så jag har nåt att skriva om. Huvudpersonen är på plats och sen är det bara att sy ihop storysarna.

Ja-a, vad vore tillvaron utan Leosar! Urtrist!