Vart tog den rara lilla solen vägen? Ingen som vet, ingen som vet! I skrivande stund är det svårt att tro att detta kompakta dis ska skingras under dagen. Det är inte utan att man längtar efter sol och värme efter denna otroligt gråa vinter.
Fåglarna anar vår sen länge och kvittrar friskt i buskarna. Utanför mitt fönster står en stor och präktig gammal lind. Nu börjar råkorna nosa rätt på höga trän att boa i. Min lind är verkligen hög och jag har sett att ett råkpar har spänt ögonen i linden ett tag nu. Med kvistar i näbben! Hmmm! Anar invasion!
I helsike ska dom boa där! Kommer ett par så kommer fler. Och kommer fler så har vi snart en hög nybyggare! Dom skränar så in i vassen och då är det adjöss med att ha några fönster öppna. Förra våren lyckades jag mota bort dom, men det gäller att vara framme med mattpiskan när dom går in för landning. Pang och bom!
Nu kan man tro att jag står där och laddar mattpiskan som en hagelbössa, men det är värre än så. Jag smäller den hårt mot det massiva plåtunderlaget utanför fönstret så det dånar. Ystad undrar säkert vem den där dårpippin är som hänger ut genom fönstret och vrålar som en annan orangutang…
På tomten har vi en skata som patrullerar och verkar ha mutat in sitt revir. En stolt herre, minsann! Annars har vi sen många år haft ett duvpar som kuttrasjuat i linden. Herr Skata skaffade sej en fru förra våren och jag lyckades inte skrämma dom med varken mattpiskan eller hot om skatstek. Men bättre ett skatpar än 100 råkor…
Suck! Har stora funderingar på att förvandla min mattpiska till grytunderlägg istället! Putin har tagit makten över min lind…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar