En vecka kvar till jul

 

Dimman ligger tät över Ystad, som filmjölk. Ja, i alla fall åt lättfilshållet. Det är vi inte direkt ovana vid under höst och vinter. Regnet har gjort vägar och våra otroligt smala trottoarer rena från snö. Nu kan man gå som folk igen, utan risk att stå på öronen. Ja, nu kommer vi till ett rätt skojsigt uttryck – STÅ på öronen! Ingen som är normalt funtad kan stå på sina egna öron…

 

 

På Per Helsas gård mitt i stan var det julmarknad i helgen. En liten trevlig marknad inne på den kullerstensbelagda innergården. Det mesta sker på kullerstenar här…vi är ju i Skåne, kullerstenarnas landskap. I Småland har dom stenarna kvar i åkrarna, men så kallas det ju också för “i det stenigaste Småland”.

 

 

Inte en endaste flinga av snövitt. Det är svårt nog att balansera på underlaget utan snö. Jag tror inte jag varit på en enda julmarknad utan att få med mej nånting hem, så mera sill bidde det. Det går inte att gå förbi en sillaburk från Kåseberga, utan att den slinker ner i kassen. Det ska bli ett förträffligt gott julbord i år, sanna mina ord!

 

 

Med ingång från gården ligger en hel del exklusiva butiker med inriktning på konsthantverk, Den här “pillerburken” är av tovad ull. Inte alls min smak, men färgerna är sååå läckra. Butiken bredvid denna säljer linnekläder, som jag blir så sjuk på varje gång jag går in dit. Har än så långe bara haft råd att köpa ett fint läderbälte därifrån.

 

 

I en helt annan byggnad på en helt annan plats i stan blev vi bjudna på glögg och peppisar. Här låg slaskig snö kvar runt huset och “förhalades”. Alla fattar vad jag menar med det, så nu kan vi gå vidare in i huset. Där i fönstret stod dessa uppsträckta herrar och filosoferade. Tror dom sa nåt om att våren skulle komma tidigt i år.

 

 

Mitt förnuft säger att gubbarna har rätt, vare sej jag vill det eller ej!

Så det så!