Tur och retur Danmark

 

Iiiiiiiiiii, vad kallt det var denna morgon när vi i mörkret letade oss ner till bussen! Träd och buskar var täckta av små vita taggar. Frost heter det på ren svenska. Så in i norden vackert! Mössorna hade vi dragit ner nästan till tänderna och halsdukarna fladdrade uppe runt öronen och nästippen. Klockan var 07.00 och Lucia hade redan börjat invadera hus och hem. Å här går vi…

 

 

Att dagen skulle bli riktigt fin märktes på den röda soluppgången. Gissa om våra kameror gick på högvarv. Men det var fasiken vad svårt det var att hålla kameran stilla i kylan. Hela stativet skakade, om man säger så. Till och med ett enkelt spindelväv sög åt sej frostkristallerna.

 

 

Jahapp, vad komplicerat det såg ut då! Inte för att jag hyser några större eller varmare sympatier med spindlarna, men denna hade nog inte alla hästar hemma när han vevade runt i den här karusellen. Trodde han på allvar att han skulle fånga en fluga lagom frusen att stoppa i frysen? I så fall kan jag tycka liiite mer om spindlar,

 

 

Mot Helsingör! Jag kommer ihåg en gammal ramsa jag lärde mej som ung. Låter om följer: “Mother held her little daughter, twenty minutes under water. Not to save herself from trubbles, but so see the funny bubbles!” Ja, det var så lång tid det tog att ta sej över sundet. Just some bubbles!

 

 

“Men det ser ju nästan ut som hemma i Ystad,” sa Leo när vi inspekterade varenda liten gatsten i Helsingör. Plus det som låg där emellan. Och det var inte lätt med tanke på att allt täcktes av snö. Hemska ord!

Det fanns en massa andra saker att intressera sej för också. Ost, till exempel. Vilka ställen! Om det inte varit så att osten skulle gett sej tillkänna på hemresan, skulle vi investerat i en hel busslast av ostar.

 

 

Suck! Tillbaka till bussen och skjutsen till Köpenhamn och Nyhavn.Bodarna där tillförde noll och intet. Tingeltangel och en flirt med lättlurade turister. En påse fläsksvålar fick det bli. Knastrande gott! Annars är det en mysig plats, kantad på ena sidan av båtar i kanalen och på andra av läckra restauranger halvvägs ner i källaren.

 

 

Nä, nu har inte mycket mer att prata om. Jag har liksom pratat av mej. Nu återstår bara EN sak! Myssa på! Och good bye, gemyt!

 

 

Ti hi!