Under helgen som var vräkte snön ner. Det blev full aktivitet på husägarna, som måste skotta sej fram till bilen. Plogbilarna flög fram i skytteltrafik för att göra vägarna framkomliga för bilisterna. Snön hamnade i stora drivor på trottoarerna och tvingade oss fotgängare att använda vägbanorna istället. Lika bra att hålla sej inne… Men det var då det. Nu är det slask och barmark igen.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Tänkte visa hur vacker vintern kan vara. Hur sensuellt snön kan lägga sej på en blomma eller ett blad.
En gunga. Inte så sensuell eller upphetsande i sej. Förresten är den inte ett dugg upphetsande någonsin, med eller utan snö. Den bara hänger där. Rakt upp och ner. I huset där jag bor finns inga barn och det lär knappast tillverkas några heller. Medelåldern är nämligen ca 85 år. Men man vet ju aldrig…den medicinska utvecklingen går ju framåt…
Nu kommer vi in på den mera sensuella biten. Som den här rosen. Knoppen friserad med snö och kroppen höljd i en vacker vit minkpäls. En prinsessa på väg till bal. Se så smäcker hennes hals är!
Det här är hennes granne. Hon fick ingen inbjudan till den där hägrande balen. Hon ser ju alldeles knäckt ut, stackarn. Livet är bra orättvist, till och med för en liten ros. Oj, nu kom vi bort från ämnet: sensualitet.
Alldeles intill ankedammen vid klostret ligger en liten blomsterrabatt. Invid den rabatten har man lagt en fint rundad sten, som försetts med denna bronsdam. Den påminner om en annan liten figur, som finns på den lilla innergården vid Finska kyrkan i Gamla stan. Stockholm, that is. Nån förbarmar sej över den och ger den varje år en halsduk och mössa på vintern.
Hela vår stad vimlar av tomtar i träden, på taken eller på balkongerna. Hysteriskt många tomtar och dom blir bara fler för vart år. Nästa år är det risk för att invånarantalet minskat till tomtarnas fördel. Och gissa tre gånger (det räcker med EN gång förresten) om det är sensuellt eller ej!
Enligt en gammal Ystadstradition (inte) dekoreras granarna med allehanda köksattiraljer. Det kan vara osthyvlar och kapsyler, men mest vackra kaffekoppar som den här. En och annan glassockerskål får hänga med. Har man inga köksredskap att avvara går det bra med nystan i bjärta färger tillsammans med ett band av rasslande guldknappar.
Så var vi där igen! Intentionen att skriva om en sensuell snöinvasion misslyckades TOTALT. Varför blir det alltid såhär för mej? Det är liksom att nån annan tar över själva skrivandet och far iväg på egen hand. Jag ska bara lägga upp bilder i fortsättningen så får man fylla på med text själv.
Titta! Nu hände det igen! Nån jävlas medvetet med mej!
Nu går jag i ide! Vi ses till våren…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar