Vad kan man säga? Himlen är lika grå som mina favorittröjor. Nu är det den strimmiga sorten. Inget fel i det, utan faktiskt ganska bra. Det finns massor att stöka med såhär dagarna före ju. Redan dignar kylskåpet av en massa smaskens, som bara väntar på att tillagas. Tusan också, att man måste vänta ända tills dess. Drägel, drägel.
Titta bara! Sill, potatis, senap, goda ostar, ägg och grädde. En ålabit, grädde, mjölk, vildand, ansjovis, lax, pepparrot och lök. Vad har jag glömt? Jo, grädde… Och sen grönkål, gräddfil och crème fraiche. Kanske tillkommer köttfärs, men märk väl ingen skinka. Och så lite mera grädde, förstås. Det kommer mera…
Den här laxen ska bli en upplevelse att hugga tänderna i. Inhandlad i det stora landet i väster – Danmark. Bara etiketten säger en del! Vad, vet jag inte. Ännu. Återkommer om det till efter den 24 dennes. Om inte så har hela tjottablänget åkt i soporna! Det vore dock en skam för Danmark, som gör så hiskeligt go mad!
Och som om detta inte vore nog, ska jag dyka ner i mjölbingen och baka världens godaste saffranskaka med äpplen och nötter. Jag får frågan varje dag: “När ska du göra kakan? Idag?” Som den ståndaktige mat-rona jag icke är, blir svaret därefter: “Kanske. Vi får se.” Sen är det bara att låtsas som att det regnar.
Stopp och belägg! Så här kan vi inte hålla på! Såsa bort hela förmiddagen med en massa trams. Det var en gång en politiker som fullkomligt ÄLSKADE att säga “trams”. Han tyckte väl det var ett FIIIINT ord. Nåja, nu ska vi ut och titta på det gråstrimmiga. Och tomtarna!
Jul, jul, strålande jul….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar