Julmarknad i Katrinetorp

 

Äntligen blev det av! Gud vet hur länge jag väntat på att få besöka detta ställe. Vi hade vansinnig tur med vädret. Lite kallt, men mestadels soligt. Först tuffade vi med pågatåget till Malmö. Redan i början av gågatan fick vi problem. Såna problem som två tjejer får som ska ta sej från punkt A till punkt B, kantat av en massa spännande butiker. Vi FÖRSÖKTE kvicka oss…seriöst!

Vid Gustav Adolfs torg väntade direktbussen till landeriet. Det kändes som en hel evighet innan vi var framme. Utanför grindarna väntade “värden”, en man i hög hatt och gammaldags men stiliga kläder. Han fick heta Munte efter “Borgmästarn”. Brunte syntes inte till.

 

 

Dörren stod öppen för oss. En liten trind dam, också i en äldre dress med hätta på huvudet, öppnade välkomnande den gråmålade innerdörren. Känslan av en sagovärld var överväldigande - ja, ni vet, tant Brun, tant Grön och tant Gredelin. Farbror Blå träffade vi ju redan vid grinden, men då fick han heta Munte.

 

 

I en av flyglarna hade man försäljning av antika föremål. Redan innan jag gick in hade jag lovat mej själv att komma ut tomhänt. Ärligt talat har jag aldrig känt mej så oinspirerad till köp, för det var en sån hemsk trängsel där inne. Löftet infriades. So far, so good!

 

 

Ute på gården låg doften tung från den nygrillade knaken blandad med röken från marschaller och eldar från stora järnställningar. En knake fick det bli! Det var efter att vi spatserat förbi det ena dignande middagsbordet efter det andra. Se bara! Det var ju attans att man inte hade den där STORA och TJOCKA börsen med sej.

Slutligen hade vi bara den stoooora ladan kvar. Men nu gick det inte att hålla sej längre. Det blev smaka, smaka, smaka på praliner, marmelader, gräsänder, sill, mandarinhonung, franska ostar och hembakade klenor och sen dricka, dricka, dricka vildmarksglögg, häggblomssaft och mera glögg och så var det visst glögg också. Det tog inte slut förrän vi var HELT slut efter allt köpa, köpa, köpa. Vi bar på kassar och påsar och jag vet inte vad. Min väninna bar på en förkylning också som vägde tuuungt.

 

 

Bussen tog oss hem till Gurras torg och där stod pingviner, isbjörnar och renar. Och dom var mera upplysta än människorna. En sån värld vi lever i!!! Vid slaget sex promenerade vi i mörkret åter på kullerstensgatorna i Mystad. Och sen levde alla lyckliga och glada. Se, det var en riktig saga det!

Nu vill jag ha KAFFE!