Nu är det december igen

 

Nu ska vi sjunga! Hasse Alfredsson sjöng om att ha foten i en potta – den minns alla. Så då kör vi, fast texten har jag stuvat om en aning. Den går såhär:

“Jag har en vagel i mitt öööööga,                                                                                            och jag kan inte få den lossss!”

Det är bara att stå ut och gilla läget. Får väl hitta på inomhussaker idag. Det är första advent i morgon, så jag har all anledning att rota runt på vinden (för hundrade gången i år) och kolla var jag gjorde av alla julsakerna. För fint ska det va´ några veckor framåt!

 

 

Mitt plåthjärta hittades med en gång och sen var det bara att linda lite låtsasbarr på räcket ute i porten utanför min ytterdörr och vips så hängde den där så fint. Som alla andra år. Det gör alla glada som går uppför trappan och lyfter blicken. Inte bara mej. Man ska vara glad…

 

 

På köpmandisken står pållarna redo att lufsa iväg i snön med bjällror runt halsen eller manen eller var tusan dom brukar ha sina bjällror. Bjällerklang är det i alla fall, som hörs vida omkring. Måste vara fruktansvärt ansträngande att hålla ljusen kvar uppe på nacken, medan man stirrar ner i marken under skritt. Bara det är en konstart!

 

 

Mina bjällror är inte hjärtlösa. Tänk nu om alla korna i hagarna gick omkring med små hjärtskällor. Det vore ju idiotiskt. En kossa skäller och dom andra följer efter… Ja, nu blev det sådär konstigt igen, hehehe. Tjo flöjt! Nu dansar vi vidare i julpysslet.

 

 

Åh, min åretruntänglar! Vad vore jag utan änglar i mitt hus? Änglalös, kanske? I själva verket frasar dom omkring och ställer till det då och då. Jackorna trillar ner från hängaren och ibland doftar det från den allra ljuvaste damparfymen. Eller herrparfymen, för all del. Som en lätt sommarpust. Call me crazy!

 

 

Här trängs inga röda julstjärnor. Rosa och vitt får det vara. När vårsolen tittar in känns det fräscht med rosa blommor i fönstret. Ibland lyckas jag jättebra med julstjärnor. Ibland slutar det med en stängel och tre ensamma blekrosa blad. Resten har inom en vecka lyckats med konststycket att krulla ihop sej och ligga utspridda på golvet. Knastertorra!

“Jag har en vagel i mitt öööga……..” Skit också!