Det var så soligt och vackert idag så man nästan fick ont i ögonen. Inte ett moln på himlen, men det som var minus var den ihärdiga nordvästanvinden.Den var så iiiisande kall att innan den nådde fram till mej hade den nästan bildat ismoln som man krockade med. Tro det eller ej, men vi släpade fram ett par plaststolar och satte oss i lä i solen och åt lite lunch.
Vi var i Smygehamn och vinglade omkring där på strandens flintastenar. Caféet var stängt. Glassbaren var stängd. Fiskaffären var stängd. Och i vattnet låg en säl och sussade. Med skum blick kan man få ihop det. Jag letar efter skummisar idag.
Tomten hade bråttom hem efter jul. Han fastnade med skägget på en pinne och där sitter det än. Det är då en sak som är säker och eftersom jag letar efter saker med skum bakgrund hamnade det som blickfång i min kamera. Fast bakgrunden är inte skum förstås. Men skumt är det!
Detta är en sten. Eller en fågel. Kanske en stenskvätta. Den ligger på stranden och det kan skvätta havsvatten på den. För den skumögde liknar stenen en fågel och – voilà, så har vi en stenskvätta. Det fattar man ju att det inte går att säga skvättstena och sen begripa vad det betyder, så nu har ni förklaring till namnet.
Och det här är en del av en uggla, eftersom den är beskuren efter halsen. Det hade inte jag gjort. Troligen ville den inte visa resten så han svepte in sej i detta solkiga stycke vindpinade tyg. Det kan förstås vara resterna av ett ugglebo eller en kapuschong. Nåväl, han satt där han satt och spejade över vidderna med vidöppna ögon.
Jag har med sorg insett att jag måste hålla mej till föremål som står stilla, sitter fast eller ligger för ankar. Vad gör jag för fel? Åh, en lampa! Om än otänd!
Kan någon annan upplysa mej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar