Väl medveten om dumheter jag gjort mot mindre vetande och förmodligen kommer att göra dom återstående åren av mitt liv, måste jag ändå gå vidare och LEVA. Ingen någonsin har kunnat vrida klockan tillbaka och fått saker och ting ogjorda, hur mycket man än önskat och velat. “Den som är utan skuld skall kasta första stenen”. Personligen tycker jag att MÅNGA ska ta fasta på dom orden!!!
En sån här dag, då regnet formligen vräker ner med hjälp av en hemsk vind, finns det tid till eftertanke. Jorden vandrar vidare på sin bana över himlen. Solen kommer för oss nordbor alltid att stiga upp i öster och alla blir vi äldre i samma takt om än inte alltid klokare. Tyvärr är det många av oss människor som helst matar sitt ego med massor av illusioner.
Jag har varit stenen i skåpet. Jag har varit nyckeln i låset, men jag har också varit proppen i flaskan. Alla är det nån gång i sitt liv. Därtill har jag varit munken i Tibet, den minsta lilla vattendroppen i havet och den skälvande vingen på en döende fluga. Jag har varit allt och jag ÄR allt, precis som alla är. Så lätt att glömma!
Växten behöver ljus för att leva. Lite vatten kan uppehålla livet ett tag, men om näringen uteblir torkar den ihop och dör. Ingenting överlever i mörker och förtvivlan. Vi behöver få vara nyfikna och känna barnets glädje och upptäckarlust. Vi MÅSTE få göra fel för att kunna göra rätt. Att straffa någon för det är att väcka aggressioner och motstånd. Hur uppstår krig?
Nu ska jag återvända till min bok, med ett innehåll som är så mångdimensionerat och fullt av möten med det som är så mycket större och så mycket djupare än vad den begränsade människan orkar bryr sej om. Det kanske är dags att ändra på det?
Gör ett försök! Du kanske vinner nåt på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar