Jag har säkert berättat om allt bråte jag har liggandes och ståendes överallt. Det är konstigt att man vill ha allt och när man väl har det så vill man ha mer. Mycket vill ha mer, heter det ju, men man ska ju ha plats också. Förr eller senare kommer grejorna ikapp en och man funderar varför dom bara står där. Om man ens kommer ihåg dom, vill säga.
Det här sushisetet hade jag alldeles glömt bort. Stilrent och utsökt, men hur ofta äter man sushi hemma och hur bökigt är det inte att lämpa över allt så det ser snyggt och prydligt ut på dom eleganta tallrikarna? Så jag bestämde mej för att sälja dom. På facebook. Inte en endaste kotte har anmält intresse…
Så jag sprang ner på stan och handlade. Den här gången blev det ett par nya skor. Dom ska ersätta dom gamla som jag försökte måla svarta. En av dom är fortfarande svartmelerad och den andra smutsigt beige och så kan man ju inte gå omkring och se ut. Nu fick jag veta att det finns färg för nubuk om olyckan skulle vara framme igen.
Min lilla skyddsängel vakar ändå ständigt över mej. Det bästa med den är att den aldrig använder några pekpinnar och aldrig några förmaningar. Den gillar alla skorna och filtarna och kuddarna och nötterna, ja, faktiskt allt jag släpar med mej hem från butikerna. En mycket överseende ängel och vi tycker oändligt mycket om varandra.
Det är då man kan kalla sej för en Lycklig Lotta, även om dagarna är grå och regnet strilar nerför fönsterrutorna och skåpen dignar av en massa onödigt.
Nu ska jag baka fröknäcke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar