Under många somrar var jag på Öland och njöt av lantlivet och havsdofterna. Det var en ljuvlig tid och jag har svårt att komma över alla lycksalighetskänslor jag upplevde när jag var där. Det har inget med religiositet att göra, bara vanlig glädje och upprymdhet. Som en gigantisk snuttefilt.
Här är huset vi vistades i väldigt ofta. Vi drack läsk och käkade wienerbröd för jämnan om man nu inte drack kaffe förstås. Ibland lagade vi middag eller kokade jordgubbssylt i det stora köket med den minimala köksutrustningen. I skafferiet bodde en liten hasselmus. Det kunde man förstå av alla pluttarna där inne.
Vill minnas att detta var plommonträd på ömse sidor om gången ut mot vägen. I slutet av sommaren föll dom ner och samlade getingar och allt annat flygande i mängder. Man fick passa sej så man inte druttade på ändan när man råkade kliva på några övermogna bär. Jag lovar att det var halt som en skridskobana. Och där till höger skymtar man Bettan, min cykel.
Mr Birger själv. Här sitter han nere vid fiskebodarna och pekar ut var man kan se säl. – “Däe och däe”, sa han. Han hade sett massor och dom enda jag har sett finns på Skansen. Och jag fick inte se några på Öland under alla år, men lika glad är jag för det.
På Alvaret hade han sina får. Det var många stängsel och grindar att forcera när vi skulle se till att dom hade vatten och mådde bra. Får är finurliga rackare och slinker gärna igenom hål om dom kan. Det blev till att räkna dom en och en och bara Gud vet hur många jag räknat två eller tre gånger. Sicken en uppgift!
Middagen är serverad. Lammstuvning kanske eller bara simpla köttbullar med makaroner. Observera det läckra flugpappret i fönstret! Översållat…
Men vi är inte kräsna…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar