Ansträngande ansträngningar

 

En gång i tiden hade jag en sån där motionscykel. Med motstånd, som man själv kunde reglera. Bor man mitt inne i stan så är det utmärkt att cykla inne i lägenheten. Och där satt jag och vevade på mina pedaler medan musiken skvalade i öronsnäckorna. Trampeli-tramp!

 

Ja, det började ju bra, men sen tyckte jag att omgivningarna blev för tråkiga.Samma möbler susade förbi och samma tapeter. Jag kom liksom ingen vart. Då bestämde jag mej för att cykla Öland runt. Ön är trots allt inte längre än 14 mil och det skulle ta några veckor om jag cyklade varannan dag och vilade efter varje mil sådär.

Det var då som det stora motståndet rullade in. Jag hade väl kommit till Gärdslösa, tror jag, när luften gick ur mej. Alltså, det är inte lätt att se hela Öland passera revy när man blundar eller tittar ut genom fönstret och blänger på en trist tegelvägg under idogt trampande.

Jag sålde cykeln!

 

En pilatesboll måste vara perfekt för mej! En med färg, så man blir glad också. Sen blev det um-pa-pa, pum-pa-pa av, tills bollen kändes fast och lagom sviktande. Med frenesi tog jag mej an den första övningen och föll till golvet med ett brak. Det var då jag för första gången på allvar insåg att bollar är runda. Då var inte det roligt längre.

Jag bullade upp med mattor och mjuka filtar under och tänkte minsann inte ge upp så lätt. Provade en ny övning, men det tog inte lång stund förrän jag låg där i en opassande ställning och svor över alla boll-jävlar i världen.

Jag gav bort bollen!

En dag drev jag runt och pillade på saker i en billighetsaffär och plötsligt ser jag den - min nya, enkla motionsbräda. Från och med nu skulle det bara bli att kliva upp och kliva ner 500 gånger om dagen och jag skulle få flåset tillbaka. Efter tjugofem steg med vardera benet upp och sen ner, släpade jag mej mödosamt till soffan och där blev jag liggande.

Nästa dag började jag om igen med nya friska tag. Vad jag då inte tänkte på var att ha gympadojor på fötterna. Sockor är hala på plast! Riktigt ordentligt hala. Jag har ont i baken än. Önskade jag hade haft ett par sockiplast… Detta är verkligen mot-ion!

Jag ställde in den under sängen och där står den och samlar damm.

Nu går jag ut en sväng i friska luften istället!