Spindelslottet!

 

Spänn fast säkerhetsbältet, för nu kööör vi! Det var en gång en man, som alltid lurpassade på sin omgivning. Han såg sej själv som en generös och pålitlig person, och det var han förvisso också – mot sej själv. Han hade sett till att födas i ett slott av adliga föräldrar och utrymmet han förfogade över var mer än han någonsin skulle kunna räkna ut i sin trånga hjärna. Hans enda outsinliga förmåga låg i att sitta i ett hörn och se sina offer slingra sej i dödskamp medan han själv under tiden dukade upp silverbesticken…

 

 

Nej, men en sån makaber historia jag dukar upp mitt i sommarvärmen. Vi låtsas som att ingen läst det inledande stycket och så börjar jag om, utan några förskräckliga åttafotingar. Och härmed överlåter jag till betraktaren att själv skapa sej en passande rubrik till denna Kul-tur-resa i det fagraste av landskap - Skåne.

 

 

Slott var rätt och spindel var också rätt, men sen havererade hela upplägget. Jag kom att tänka på mycket trevligare saker, som rådjuret jag skrämde upp i buskarna. Och doften av nyslaget hö (fast det var det ju inte), som sen samlades ihop av den här drängen med sin lunkande pålle.

 

 

Sen tänkte jag på den här stiliga tuppen och alla hans granna hönor, som sprang runt benen på alla gäster, vilka sörplade kaffe och mumsade sju sorters kakor på kaffestugan i Vismarlöv. Det är landet det. Vid bordet intill satt sex riktigt gamla damer, som fotograferade varandra med digitalkameror. Kom inte och påstå att nån är för gammal för den digitala tekniken!

 

 

Mårten och hans kära fru cirklade runt varandra i en evig tvagningsceremoni på Kulturen i Östarp. Först han, sen hon, sen han, sen hon… eller var det i omvänd ordning? Att dom sen skulle hamna i min dator och få figurera i min blogg visste jag inte ens själv. Dom upptog nog ensamma 150 av dom 253 bilder jag smattrade av i raketfart. Och vilken skulle man då välja? Utomordentligt svårt!

 

 

Utan att bli för långrandig och utdragen, avslutar jag det hela med en hängande sak i glas. Skimrande blått mor havet i Smygehuk. Det var så jag såg det, men kameran ville annorlunda. Dagen lider mot sitt slut och nu är det dags att styra kosan hemåt igen och samla ihop alla intryck från två dagars intensiva upplevelser. Två riktigt fina dagar!!!

Tack!