Inte vet jag hur det är att bli gammal och senil. Faktum är att jag fasar för den dagen då jag inte kan klara mej själv. Då jag inte orkar gå uppför trappor och sängen måste stå nära både köket och toaletten. Men nu är nu och då har vi framför oss.
Varför jag lägger min panna i djupa veck just idag för detta är för att jag såg en man ute på förmiddagen, som höll i sladden på sin dammsugare, som om han var ute och gick med hunden. Önskar vid Gud att jag aldrig kommer att valla min fina dammsugare ute på gator och torg.
Kanske kommer jag att promenera omkring en stekhet sommardag iklädd vinterkappa och fårskinnsmössa långt nerdragen över öronen. Kanske kommer jag att en iskall vinterdag vandra runt i stadsparken i bara nattlinnet. Hoppas nån har koll på mej då. Jag menar, var har man nyckelknippan i nattsärken?
Det har hänt att jag glömt låsa dörren och sen ivrigt sprungit runt och letat efter nycklarna, som hela tiden legat i tryggt förvar ovanpå byrån i hallen. Det har också hänt att jag parkerat Bettan utanför Åhléns och sen gått hem för att jag glömt bort att jag cyklat dit.
Så himla förargligt det är att dagen efter upptäcka att nån ”stulit” cykeln för att den inte står där jag tror att jag ställt den. Tur att Hjärnan har en förmåga att kunna spola tillbaka händelseförloppet och inse att Bettan varken har rymt eller är beslagtagen.
Trogna gamla Bettan, du gör att jag håller mej på rätt kurs genom livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar