Då och då i livet blir det bara såna där dagar då ingenting faller på plats. Samtidigt finns det en gnagande känsla av att alla dom hinder som dyker upp lägger sej i vägen för att det är meningen. Man får vara glad att det inte händer värre saker än att man kör vilse och kommer en och en halv timme försent till kaffekalaset hos släktingar.
Jag vet inte hur många gånger vi kört den här vägen och ändå hittar vi inte avtagsvägen till si eller korsningen till så. Det mest förargliga är att vi åkte här bara två dagar innan. Kartan var fel. Humöret var fel. Allting kändes fel. Och så var vi hungriga. Jag tittade på Lilla Nasse som om han vore en skinkstek…
Vi slank in på vårt favoritställe i Vismarlöv och njöt av dagens soppa. Är det några som kan soppa så är det dom. Och är det några som kan baka bröd, så är det dom. Att sitta där i deras fantastiskt mysiga miljö och sörpla i sej god soppa kan få vilka nerver som helst att lugna ner sej. Vi slog en pling till slutdestinationen.
In i den stekheta bilen igen och iväg till det väntande kaffebordet. Om vi nu bara hade hittat dit också! Vid det här laget hade vi nog snurrat runt på alla gator och vägar väster om Lund och lite till. Som jag skrev – kartan var ju helt åt fanders. Att inte Lilla Lomma skulle stå utsatt på en Skånekarta var ju jättemärkligt. Denna metropol!
Men fram kom vi efter sju nya gråa hårstrån och åtta upprivande bedrövelser. Värdinnorna var inte glada och vi insåg att vad vi än kom med för ursäkter så skulle det inte hjälpa. Ibland duger liksom inte sanningen. Därför har jag lagt in bilder på hemfärden som visar på vad man kan uppleva utan stress och jäkt och när bilen får ratta själv.
Idag ska vi kolla på hus. Undrar om vi hittar dit…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar