Man behöver inte ta sej långt utanför dörren för att hitta vad man söker. Jag bor ju nästan mitt i spenaten. I den lilla pittoreska byn Björka fick vi oss vårt livs överraskning. Där sitter jag med två kameror i knät för att vara beredd och så skuttar det fram en präktig kronhjortshanne rakt framför bilen och hoppar in i snåren till höger. Och där sitter jag med mina kameror fortfarande i knät och där ligger min haka också!!!
Fast den här gången var vi på väg att besöka en typisk skånsk fågelsjö – Krankesjön. Först tittade vi till Vombsjön, som för att vara en insjö är häftig. Men den får jag berätta om vid ett senare tillfälle.
Krankesjön ligger ganska avsides och bara några meter från den lilla parkeringen hittar man ett tre våningar högt fågeltorn. Det är mäktigt att ta sej upp och få se denna vidunderliga utsikt. Det är ju hur svårt som helst att förmedla detta för det måste självupplevas. Nu såg vi inte särskilt många fåglar just denna dag. Det var alldeles för blåsigt och årstiden är inte heller gynnsam för fågelskåderi.
Det ”lilla” fågeltornet vid Silvåkra i sin prydo! Sjön är inte särskilt stor, men omges av mycket vass, som ger ett utmärkt tillhåll för en massa fågelarter. Är man inte intresserad av fåglar kan man fiska här i sjön eller bara åka dit för att det är så in i vassen vackert. ”Was ist das? – Das ist Wass!” Ja, en liten utvikning i tyska språket som egentligen inte går att skriva…men nu är det gjort!
En liten snuttvy över sjön och man ser genast att där nere ligger nåt spännande. Dit måste man ju bara gå. Stigar leder en fram till både dass och vass. Vi svassar vidare mer mot sjön på den lilla tunna gräsbevuxna stigen. En glada piper på avstånd. Grenar knäcks under våra fötter och så var vi framme vid själva skylten.
Ivassen heter gömslet som leder rakt ner i vassen. Inget gömsle jag känner till har ett mer passande namn, vad jag vet. Dit leder en krokig spång med en liten träbänk mitt på så man kan sitta där och lyssna på sävsångare till exempel. Eller begrunda varför man inte utrustats med vingar och kan svinga högt i skyn och se allt från ovan.
Mitt i detta bildspel lägger jag in en av mina bästa gladabilder, tagen på denna utflykt. Den får illustrera svävandet över den skånska naturen och symbolisera friheten i att ha tillgång till en sån fantastisk miljö som denna. Det skulle bli svårt att byta ut mot en storstad.
Ivassengömslet. Ligger halvdolt och uppfört som om det vore för tusentals år sedan. Som sagt, det var jätteblåsigt den här dan, så man fick tårar i ögonen. Annars får man tårar i ögonen av skönhetsupplevelsen. Några svanar och en ålkråka var det vi fick se, så utdelningen var minimal.
Kronhjorten i början av utflykten ligger fortfarande som en hinna över allt annat!
Det var maffigt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar