torsdag 28 november 2013

18 sekundmeter, minst…

 

Håll i hatten, vad det blåser! Och just som jag står där och ska slänga mina sopor hör jag det där karaktäristiska kvirrande ljudet från sidensvansarna. Upp med kameran, men var är dom? Jag tittar här, jag tittar där och jag tittar everywhere, men bara löv flög runt i vinden. Inga sidensvansar den här gången heller då!

 

Gäss i långa banor 009

 

Nåt måste jag ju lägga ut som stod stilla längre än tre sekunder, så det fick bli den här pajsaren. Men nu har jag förflyttat mej en bra bit österut. Kåseberga. Alltid lika vackert och alltid lika gott att äta på Ahls Rökeri. Idag frångick jag mina vanor. Istället för en silltallrik blev det lax och potatissallad. Det var så mycket så det hade räckt till en till.

 

Gäss i långa banor 005

 

Nån längre promenad blev det dock inte. Man hade fullt sjå att hålla rätt på dom ben man hade utan att dom skulle sno in sej i varandra. Vid det här laget hade temperaturen stigit till 11 plus. Man fick rejäla känningar av vååår. Måtte det hålla i sej! Ute på havet for vågorna hit och dit och det var uppenbart att dom inte heller hade nån koll på riktningen.

 

Gäss i långa banor 012

 

I ett fönster på en av fiskarbodarna nere vid hamnen stod en modell av fiskebåten Diana. Den minns jag från mina barndoms somrar i Kåseberga, men då låg den i fiskehamnen. Ja, inte modellen! Unden den långa tråkiga vintern, långt från Diana, målade jag av henne ur mitt minne. “Ta mej till havet och gör mej till…” och där kunde jag inte fortsätta, för kung vill jag då rakt inte bli.

 

Gäss i långa banor 013

 

Mätt i magen och på väg hem såg jag en mängd gäss på ängarna intill vägen. Fyra olika sorter som skränade och väsnades. I solljuset såg det riktigt mysigt ut där dom strosade runt och mumsade på resterna av sockerbetor. Energirikt så det förslår. Annars käkar dom lika gärna morotsrester, som också innehåller mycket socker. Knaster och knaper!

 

Gäss i långa banor 022

 

Ett sträck med sångsvanar flaxade förbi som stora vita plastpåsar. Eller var det plastpåsar som såg ut som svanar? Nä, det är nog dags med en kopp kaffe så man vaknar till igen. et verkar som vinden mojnat något. Tror jag susar ner på stan en sväng…

Tjolavippen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar