Månadens sista dag

 

Råkall? Ja! Molnig? Ja! Dock var det fem plusgrader och i stort sett vindstilla. Idag bar det först av till Sövde Musteri och där var julmarknaden i full gång med julmusik, tomtar och korvgrillning. Inne på själva musteriet fick man provsmaka äppelglögg – varmt, sött och gott. Och på gården stod en apparat som såg till att man blev korkad…

 

 

I ett hörn fanns en egendomlig grill från järnåldern (nääääää….) och på den låg en stor plåt och på den bakades norrländska paddekakor. Jag har smakat dom förut och dom är alldeles förskräckligt goda. Fast så långt ifrån krabbelurer eller vanliga pannkakor kan jag inte säga att dom är.

 

 

För att nu visa hur skånska tomtar ser ut, vilket det vimlar av i de skånska träden just nu, tänkte jag förgylla denna sida med en speciell sort som kallas lott-tomte, vilket inte alls ska förväxlas med Lottor på något sätt. Mustigt värre!

 

 

Nu var vi färdiga med detta och drog till skogs. Naturen hägrade. På tal om häger så satt det en bara ett par meter från bilen nere vid sjökanten och så fort vi saktade in la den benen på ryggen och flaxade elegant iväg till motsatta sidan av pölen. Alla bilder jag lyckades ta åkte direkt i soptunnan.

 

 

 

Detta är Sövdesjön och jag tror platsen heter Tockarp efter den gård som ligger i närheten. Precis i vattenbrynet hittade jag massor av spår efter rådjur som förmodligen varit nere här för att sörpla i sej lite vatten. Det hade man ju velat se med egna ögon. Ska försöka locka med mej Leo hit i vår. Jag tror inte han är så svårflörtad, men man vet aldrig med nassar.

 

 

Ute på sjön såg vi åtminstone fyra roddbåtar med folk som var ute och fiskade. Förmodligen gös. Sämre ställe kunde man stå och fiska på. Även en mulen dag blir vacker på sjön. En aningens kallt kan jag tycka, för det är väl inte lämpligt att hoppa omkring i båten och göra åkarbrasa, men vad vet jag.

 

 

Och här, kan jag meddela med ospelad förtjusning, att ett vårtecken redan tittat fram! En liten videkisse som längtar ut i friheten. Knopparna förstörs inte även om det blir en sträng vinter. Dom är omgärdade av fett med sockerarter, så dom reder sej. Skönt att veta, tycker jag som jämt fryser!

 

 

Ha nu en trevlig första advent och käka inte för många pepparkakor! Det är en myt att man blir snäll av dom. Jag vet dom som har provat och än så länge har det inte funkat. Det har bara blivit långvariga toalettbesök som resultat.

 

18 sekundmeter, minst…

 

Håll i hatten, vad det blåser! Och just som jag står där och ska slänga mina sopor hör jag det där karaktäristiska kvirrande ljudet från sidensvansarna. Upp med kameran, men var är dom? Jag tittar här, jag tittar där och jag tittar everywhere, men bara löv flög runt i vinden. Inga sidensvansar den här gången heller då!

 

 

Nåt måste jag ju lägga ut som stod stilla längre än tre sekunder, så det fick bli den här pajsaren. Men nu har jag förflyttat mej en bra bit österut. Kåseberga. Alltid lika vackert och alltid lika gott att äta på Ahls Rökeri. Idag frångick jag mina vanor. Istället för en silltallrik blev det lax och potatissallad. Det var så mycket så det hade räckt till en till.

 

 

Nån längre promenad blev det dock inte. Man hade fullt sjå att hålla rätt på dom ben man hade utan att dom skulle sno in sej i varandra. Vid det här laget hade temperaturen stigit till 11 plus. Man fick rejäla känningar av vååår. Måtte det hålla i sej! Ute på havet for vågorna hit och dit och det var uppenbart att dom inte heller hade nån koll på riktningen.

 

 

I ett fönster på en av fiskarbodarna nere vid hamnen stod en modell av fiskebåten Diana. Den minns jag från mina barndoms somrar i Kåseberga, men då låg den i fiskehamnen. Ja, inte modellen! Unden den långa tråkiga vintern, långt från Diana, målade jag av henne ur mitt minne. “Ta mej till havet och gör mej till…” och där kunde jag inte fortsätta, för kung vill jag då rakt inte bli.

 

 

Mätt i magen och på väg hem såg jag en mängd gäss på ängarna intill vägen. Fyra olika sorter som skränade och väsnades. I solljuset såg det riktigt mysigt ut där dom strosade runt och mumsade på resterna av sockerbetor. Energirikt så det förslår. Annars käkar dom lika gärna morotsrester, som också innehåller mycket socker. Knaster och knaper!

 

 

Ett sträck med sångsvanar flaxade förbi som stora vita plastpåsar. Eller var det plastpåsar som såg ut som svanar? Nä, det är nog dags med en kopp kaffe så man vaknar till igen. et verkar som vinden mojnat något. Tror jag susar ner på stan en sväng…

Tjolavippen!

Den otäcka jordbävningen

 

Snart har det gått fem år sen hela marken gungade under fötterna på oss här i Ystad. Det var den 16 december 2008 klockan 06.20 på morgonen, som folk sprang man ur huse i iskylan för ingen vettig människa förstod vad som hände. Många satt redan uppe och fick kaffet i vrångstrupen när väggarna började skaka.

 

4,7 på Richterskalan indikerar ju inte att det skulle vara särskilt allvarligt eller att det knappt ens märktes, men det kan jag försäkra att det gjorde. Själv låg jag i sängen och höll som bäst på att utöva min skönhetssömn när sängen började skaka nåt alldeles förskräckligt. Som om en elefant hade legat där och krafsat sej bakom öronen med fullkomlig frenesi. Eller att en hel elefanthjord dundrade förbi så golvtiljorna vek sej.

 

 

Mitt i min yrvakenhet röt jag åt Nogi, min lilla katt, att sluta krafsa så dant. Det var ju bara det att Nogi inte låg i min säng, utan på en kudde på skrivbordet. Han såg minst lika chockad ut som jag. Mitt sovrumsfönster stod öppet och jag hörde nåt dovt, intensivt mullrande utifrån. Jag har väl aldrig kommit ur sängen så fort nånsin.

 

 

Slog genast på tv:n för att se om nån mer än jag upplevt detta, men nej, inte ett ord. Hade jag haft en mardröm? I så fall var den mer än verklighetstrogen. Förvirringen var total! Jag insåg ju att det varit ett jordskalv, men här i Ystad…osannolikt! Jag fick vänta nån timme eller så på info och då kom det verkligen med besked!

 

 

Och det här var vad som sas: “Klockan 06:20 den 16 december 2008 väcktes människor av det största jordskalvet i Sverige på över hundra år, och det på en överraskande plats: Skåne. Skalvets epicentrum ligger drygt fem och en halv mil öster om Malmö och knappt en mil nordöst om Ystad.

Det stora jordskalvet som drabbade Sverige i december kändes över hela Götaland och i stora delar av Danmark, i norra Polen och i Tyskland ner till bara 10 mil norr om Berlin. Eftersom jordbävningen ägde rum vid en tidpunkt då de flesta befann sig inomhus kändes den förmodligen av miljontals människor.”

 

 

Det är som en svagare form av posttraumatisk stress – varje gång jag hör det där dova, dundrande ljudet spänner sej kroppen. Och snart hör vi plogbilarna dundra förbi…ryyyys!

 

Årets första vinterdag

 

Molnen vandrar fram över himlen i en väldig fart. Rätt var det är regnar det och i nästa sekund skiner solen. Det är långt ifrån molnfritt och det har börjat friska på i vindarna. Hua mej! Uppe över dom svenska fjällen ska det komma snö utmed hela raddan. Resten av landet får klart och fint väder, UTOM Blekinge och delar av Öland.

 

 

12 sekundmeter är kanske inte så mycket att gnälla om, men om det är nollgradigt kan det kännas rejält. Nu får man bestämma sej om det ska bli en dag inomhus eller om man ska trotsa elementen och ta en kortare promis. Ja, till Konsum i så fall. Jag tänkte ha blomkålsmos med dillsmak till laxen idag… Får se om jag får till det!

 

 

Igår kunde man ta sej ner till havet och sitta och njuta i solvärmen. Och det var verkligen varmt! Havet låg som en glittrande spegel och ejdrarna for fram som små kanonkulor strax ovanför vattenytan. Att det kan bli en sån stor skillnad på två dagar. Samtidigt gillar jag den här spänningen, bara jag slipper snö och kyla.

 

 

Där borta ligger Lilleskog. Den består av några tallar och buskar. Varför den kallas skog beror mest på att vi inte har så värst mycket skog väster om Ystad. Öster om stan ligger ju den planterade Sandskogen, men det är ingen skog i egentlig mening. Mera ett sommarstugeområde. I alla fall delvis.

 

 

 

Dags för gässen att besluta sej för flytt eller om det är värt att chansa på en mild vinter. Många grågäss är stannfåglar och det är trevligt för oss som ser dom på fälten, men det gäller för dom att hitta käk. En del bönder är generösa, men lång ifrån alla. Just nu håller dom på att äta sej präktigt feta för den långa färden söderut. I slutet av januari kommer dom tillbaka…Längtar redan!

 

 

Den här lilla krabaten kommer att stanna och hålla till i vår vackra stadspark, precis som på bilden. Ingen risk att bli utan mat här. Massor att människor passerar genom parken varje dag och många har med sej bröd till fåglarna. Precis som på alla andra ställen i världen. Tur för mej, så jag har nåt mer än vissna löv att fotografera!

 

 

Om en vecka är det första advent. Ser du stjärnan i det gråååå….? Då är det semla som gäller. En fet, härlig, guppande semla i varm mjölk! Åh, så förvinnande gott!

Slurp!

Bokstaven O

 

Jag undrar hur många gånger jag har funderat över dom där orden som kan ha flera betydelser genom att tillsätta bokstaven o framför. Ta ordet “välkommen” till exempel. Ett vänligt och tillmötesgående ord, som får vem som helst att känna sej som hemma. Till och med en tjuv. Men med ett simpelt litet o genomgår “välkommen” en dyster 180-graders kovändning och alla får gå hem. Bumselibums!

 

 

Vissa ord går det absolut inte att göra så med. “Glad” är ett sånt ord som bara en som jag kan använda bakvänt och göra till oglad. För mej är det ett jättebeskrivande ord. Man kan säga ledsen också och med ett o blir man oledsen, men man blir inte mera glad av det. Det blir bara synnerligen korkat!

 

 

Sen finns det dom där andra märkliga orden utan o, som blir extremt underliga om man bestämmer sej för att o:a dom. Vi kan ju ta några exempel som är väldigt tydliga. Gräs – ja, det är dom där gröna stråna som man måste klippa i tid och otid, innan dom blir tjocka som ekstammar.

 

 

 

Sätter man ett o framför så förvandlas gräset till ogräs. Ett ogräs liknar inte gräs för fem öre (en slant som fanns för eoner sen). Ett ogräs är nåt man rycker upp med rötterna för att det inte ska föröka sej snabbare än man hinner blinka. För det gör ogräs, vare sej man vill eller inte. Precis som mördarsniglar. Då borde dom rimligtvis heta osniglar. Eller? - Oj, vad många osniglar jag har i rabatten idag! Alltså finns dom inte!!!

 

 

Nästa förbryllande lilla ord är “ljud”. Dom kan vara välljudande, varma, välkomnande, låga, FÖR låga, inspirerande, eggande, sensuella, igenkännande och tusen andra trevliga saker. Men sen så har vi ljud med tillsatsen av o – oljud. Och det är här jag börjar lida av svårartad schizofreni.

 

 

Oljud är väl i ärlighetens namn också ljud! Det blir INTE tyst för att man sätter ett o framför ljud. Oljud är sånt som man inte upplever som att man vill ha mer av det. Nej, det är läge att byta ut vissa ord mot nåt lämpligare, mer beskrivande. Men nu ska jag i alla fall vara tyst… Kan man vara otyst?

 

 

Slutligen har jag förstått att jag med all säkerhet lider av nån populär bokstavskombination. Och vem gör inte det nu för tiden! Men vilken då, kan nån undra. Ja, nån mellan A och Ö. Det är bara att välja! Välj gärna o – det verkar passa till det mesta!

Har funderingar på att döpa om mej till O-la…

Nä, nuuuuu….!

 

Vad är det som händer här hemma egentligen? Alla mina små gosedjur har löpt amok. Om man bara ser på ytan verkar allt lugnt och alldeles som vanligt. En stillsam flört med ägarinnan, som intet annat anar än att livet flyter på i Blå Korgen ännu en dag. I dag som igår och som i förrgår, för att inte sträcka sej ytterligare ett par veckor bakåt i tiden. Men det var väl skööönt!

 

 

Trodde jag, ja! Inget kunde väl vara mer bedrägligt än detta! Hela luften vibrerar av onda aningar, men eftersom ingen av dom talar svenska, skånska, inuitiska eller ens ufo-iska blir jag tvungen att ta till alla andra tillräkneliga lösningar som går att uppbringa. Kroppspråket! Ett språk som alla kan tala. Inklusive gosedjur!

 

 

Se där! Var där inte en liiiten, liiiten svansviftning!? Mikroskopisk, men ändå! Man bör se det lilla i det stora, annars förlorar man sej i helhetssynen. Om man stirrar på havet så ser man bara vatten, fast det består av minst triljoner triljarder små vattendroppar. Om ens det räcker! Nå, för att återgå till Blå Korgen, så såg jag snart inte mer än sprickor i lacken. Jag hade blivit stelsynt!!!

 

 

För att lugna mina upprörda nerver gick jag in i vardagsrummet för att lägga mej på soffan och fundera över step two. Jag hann inte långt, om man så säger. Step two inleddes i det närmaste omedelbart efter att jag stått några millisekunder med gapande mun och förstått vad som höll på att hända med min bedårande vackra amaryllis. Schaaas, katta! var allt som undslapp mej innan jag själv var tvungen att lyfta undan marodören. Sånt slit!

 

 

I detta tumultartade nu, insåg jag att det inte skulle vara det ända rackartyget. Och fick jag rätt, eller fick jag rätt!? I hallen hänger min sängnalle i en Montazami-tofs! Det olydiga lilla stycket! Dessutom iklädd en juldekoration! Det är inte underligt att grejor försvinner i det här hemmet. Och min livs levande katt gör i n g e n t i n g! Fast jag har hotat med att göra pälsmössa av honom ett otal gånger..

 

 

Nä, men! Vad har vi här nu då? Råttor i godisskålen! Lekandes med en påskkyckling! Det var det värsta! Hmmm, jag tror jag börjar förståååå. Det är dags att röja undan för att det snart är advent. Så, det var det mina rara små pyren ville säga. Åhhh, så kloka dom är!

Tack, Nogi, för att du inte bet råttorna i svansen!

Att stå i startgroparna

 

Det är bara två veckor kvar till första advent. Julskyltningen har varit i full gång sen mitten av oktober och det känns på tok för tidigt. Men nu jädrar har kärringen fått olja i maskineriet. Det har kommit så många nya, roliga juldekorationer så jag blir alldeles köpgalen. Igår köpte jag en stjärna att hänga i fönstret. Jahaja, det blev ju ganska fint!

 

 

Den har små stjärnformade ledlampor inuti och den kommer troligen att lysa upp hela Ystad med omnejd på kvällarna. Jag ska gå ut och slänga några beundrande blickar på den ikväll. Som man kan se på bilden är fortfarande min kära lind ganska grön utanför fönstret. Grönt är skönt. I alla fall i naturen.

 

 

Dagen idag är dystert grå så därför sprider jag lite solgula höstlöv runt omkring mej. Frasande härliga att sparka och sprätta i. Här i Skåne har vi inte så mycket av den där färgsprakande lönnen, tråkigt nog, men att spankulera i en bokskog full av roströda löv på marken är otroligt vackert mot dom svarta stammarna.

 

 

Jag hittade ett dekorativt äpple som jag ställde på mitt pigskåp. Men vad är det för nåt? En pingvin? En gulsparv som ätit upp sej? Även små äpplen vill väl vara personliga och inte-som-alla-andra. Numera är det ett uppätet äpple som har förvandlats till biogas och kanske är på väg i en buss till Kristianstad. Men bara kanske och resan är ju gratis…

 

 

Andra träd som är häftiga på hösten är lärken. Innan den tappat alla sina barr genomgår den en upplysande förvandling till en gyllengul, flammande låga. Men nu tänker inte jag sitta här och roa mej med höstbilder. Mot Jem och Fix och kolla på flera julpryttlar!

See you!

Jul på Glimmebodagården

 

Innan Leo reser hem till Stockholm igen över vintern (ja, han ska övervintra där) ville vi uppleva den där gammeldags julmarknaden, som man bara kan uppleva på Glimmebodagården. Marknadens höjdpunkt är kaffe med hembakat doppa i storstugan. Elden sprakar i kaminen och kaffe sörplas med välbehag runt borden, medan årets “tomte” spelar dragspel.

 

 

Men först möts vi av röken ur skorstenen. Ja, då vet vi att nån är hemma. På den stora gräsytan på gårdens norrsida hade massor av bilar redan samlats. Ett mäkta populärt mål i dessa julmarknadstider! Redan utanför vagnslidret kunde man köpa julblommor och marmelader. Attans så god marmelad med en mängd godsaker inpillade i burken!!!

 

 

Här inne stöps ljus och säljs lotter till hugade spekulanter. Jag vann faktiskt ett par handstöpta ljus från gården. Handvävda trasmattor, otroligt fina linnehanddukar, cementfigurer för trädgården, godis och hembakat, otroligt gott bröd, handgjorda smycken, svepaskar, ja,det var bara en del av vad som fanns att lägga vantarna på.

 

 

 

Och metervis med grytlappar! Inte riktigt i min smak, men dom gick hem i stugorna. Jag köpte en uppochned-vänd kruka med fågelmat till våra småfåglar om vintern blir sträng. Sen kunde jag inte låta bli den förföriskt goda vildsvinsleverpastejen. Konstigt att allt smakar så mycket godare så här, än när man får smaka nåt på ICA.

 

 

Årets Glimmeboda-tomte – en cowboy med dragspel! Ja, visst, det går det med, men jag saknade ändå den gamla vanliga tomten, med skägg, röd luva och gitarr. Nåja, det fanns gott om andra tomtar både inomhus och ute på den kullerstenslagda innergården. Och barn, som hade röda luvor med snögubbediadem på huvudet.

 

 

Slutklämmen på den här marknaden får bli lintomtarnas dans under bjälkarna ute i logen. Nu ska vi ta en promenad i dom vackra omgivningarna innan mörkret faller. Dagen har varit riktigt grå och regntung, men i morgon får vi hoppas på sol igen.

 

 

Det går inte på långa vägar att beskriva Brösarps backar och att återge dom på bild kan bara ge en aningens pyttekänsla. Det här är en av dom absolut vackraste platserna i Skåne – men bara en, för det finns många! Japp, då var den promisen avklarad. Hej då, Glimmeboda! Vi ses igen på det nya året!

Vinkeli-vink!