Det var det det!

Annandag Jul och längtan efter vardagen är överhängande. För att inte tala om Mellandagsrean. Hur överhängande är inte den? Den är så överhängande så den till och med stavas med stor bokstav. Men nåt som inte är särskilt överhängande är den överblivna julmaten. Snart hänger jag över toalettstolen.





Jag vill ha vååår! Så är det. Just nu känner jag mej mera som en flaska avslagen julmust. Allt har liksom pyst ut. Och det är DÅ man får en personlig (?!) inbjudan till Åhléns rea och som en extra lockelse så har jag som medlem förtur till alla fynd! Jahapp! Vad är det jag skulle vilja ha idag som jag inte ville ha för tre dagar sen? Julgranskulor?





Hehehe, så här använde jag mina julgranskulor i år – i hyacintkrukorna. Kanske lite udda, men det återspeglar nog mej mera som person. Kärringen mot strömmen. Man skulle kunna säga att vi hade krukjul här hemma. Amaryllisen såg sin framtid hotad!

Apropå krukor – jag hittade några frön från en lind som jag tänkte plantera. Det var väl väldigt intressant!!! Men det kan bli det om sådär 40 år…när linden knuffar ut mej. Otacksamma varelse!





Från juldagens promenad i naturen hittade jag denna skräckinjagande figur. Lite läskigt att träd kan likna människor så mycket. Tänk om det är så att vi avbildas efter den personlighet vi varit på jorden och det avtryck vi efterlämnar. Ska inte säga vem jag tycker den här liknar, men alla har vi våra lik i garderoben eller i skogen…

Nu har vi passerat vintersolståndet och julspektaklet. Hemkomna från promenaden  väller julmaten fortfarande ut från kylskåpet när man öppnar kylskåpsdörren. Bevare mej väl! Det hjälper varken att gå, skriva eller prata bort sillen. Den ligger där i sin lag och surar. Tack och lov att skinkan inte hade ben och hittade hem till mej.





Jag lånar en textrad från Laleh – “Vårens första dag och jag vill va me…”

Nä, nu går jag och tar mej en bit Jansson!

Dagen efter Domedagsdagen

 

I´m alive! Och alla andra jag känner också! Det var väl himla bra! Så mycket oro och ångest denna Mayakalender skapat i världen. Så otroligt mycket lidande alldeles i onödan. Jag antar att detta händer när människor inte använder sej av sitt sunda förnuft. Men nu är det över för den här gången i alla fall. Julmaten och julklapparna är räddade…

 

 

Verkligheten är den att vinden viner otäckt utanför fönstret och himlen är inte längre grå. Och den är definitivt inte blå heller. Molnen har en mörk nyans av en obestämd färg som ligger precis där emellan. Antar att det betyder snöööö! Och bredvid mej ligger katten i den mest märkliga ställning som bara katter kan. Han ligger med örat på mitt armbandsur…tick, tack.

 

 

Städdag! Typiskt! Okej, okej, okej, det är en sån dag idag och varför inte. Bara tanken på att sticka ut näsan utanför dörren är näst intill otänkbar. Jag är fena på att stapla pappershögar. Det är meningen att jag ska sortera och slänga det mesta, men innan jag kommit så långt har staplarna vuxit sej meterhöga.

 

 

Jag kan inte rå för det! Det är en sjukdom jag har (odiagnosticerad) – HAS. Jag är däremot säker på att den finns och att den är utbredd över så gott som hela världen. Om jag vill bli botad? Eeeh, nej, jag tror inte det. Det finns andra som vigt sina liv åt detta och som älskar det. Jag älskar att KÖPA städprylar men hatar att använda dom. Där har ni min sjukdom i ett nötskal.

 

 

Låt mej hänga här till städningen är över, please! Vad HAS betyder? Hatar Att Städa, förstås!

Jag slickar min svans hellre…

Gråvädersdag

 

Vad kan man säga? Himlen är lika grå som mina favorittröjor. Nu är det den strimmiga sorten. Inget fel i det, utan faktiskt ganska bra. Det finns massor att stöka med såhär dagarna före ju. Redan dignar kylskåpet av en massa smaskens, som bara väntar på att tillagas. Tusan också, att man måste vänta ända tills dess. Drägel, drägel.

 

 

Titta bara! Sill, potatis, senap, goda ostar, ägg och grädde. En ålabit, grädde, mjölk, vildand, ansjovis, lax, pepparrot och lök. Vad har jag glömt? Jo, grädde… Och sen grönkål, gräddfil och crème fraiche. Kanske tillkommer köttfärs, men märk väl ingen skinka. Och så lite mera grädde, förstås. Det kommer mera…

 

 

Den här laxen ska bli en upplevelse att hugga tänderna i. Inhandlad i det stora landet i väster – Danmark. Bara etiketten säger en del! Vad, vet jag inte. Ännu. Återkommer om det till efter den 24 dennes. Om inte så har hela tjottablänget åkt i soporna! Det vore dock en skam för Danmark, som gör så hiskeligt go mad!

 

 

Och som om detta inte vore nog, ska jag dyka ner i mjölbingen och baka världens godaste saffranskaka med äpplen och nötter. Jag får frågan varje dag: “När ska du göra kakan? Idag?” Som den ståndaktige mat-rona jag icke är, blir svaret därefter: “Kanske. Vi får se.” Sen är det bara att låtsas som att det regnar.

 

 

Stopp och belägg! Så här kan vi inte hålla på! Såsa bort hela förmiddagen med en massa trams. Det var en gång en politiker som fullkomligt ÄLSKADE att säga “trams”. Han tyckte väl det var ett FIIIINT ord. Nåja, nu ska vi ut och titta på det gråstrimmiga. Och tomtarna!

Jul, jul, strålande jul….

En vecka kvar till jul

 

Dimman ligger tät över Ystad, som filmjölk. Ja, i alla fall åt lättfilshållet. Det är vi inte direkt ovana vid under höst och vinter. Regnet har gjort vägar och våra otroligt smala trottoarer rena från snö. Nu kan man gå som folk igen, utan risk att stå på öronen. Ja, nu kommer vi till ett rätt skojsigt uttryck – STÅ på öronen! Ingen som är normalt funtad kan stå på sina egna öron…

 

 

På Per Helsas gård mitt i stan var det julmarknad i helgen. En liten trevlig marknad inne på den kullerstensbelagda innergården. Det mesta sker på kullerstenar här…vi är ju i Skåne, kullerstenarnas landskap. I Småland har dom stenarna kvar i åkrarna, men så kallas det ju också för “i det stenigaste Småland”.

 

 

Inte en endaste flinga av snövitt. Det är svårt nog att balansera på underlaget utan snö. Jag tror inte jag varit på en enda julmarknad utan att få med mej nånting hem, så mera sill bidde det. Det går inte att gå förbi en sillaburk från Kåseberga, utan att den slinker ner i kassen. Det ska bli ett förträffligt gott julbord i år, sanna mina ord!

 

 

Med ingång från gården ligger en hel del exklusiva butiker med inriktning på konsthantverk, Den här “pillerburken” är av tovad ull. Inte alls min smak, men färgerna är sååå läckra. Butiken bredvid denna säljer linnekläder, som jag blir så sjuk på varje gång jag går in dit. Har än så långe bara haft råd att köpa ett fint läderbälte därifrån.

 

 

I en helt annan byggnad på en helt annan plats i stan blev vi bjudna på glögg och peppisar. Här låg slaskig snö kvar runt huset och “förhalades”. Alla fattar vad jag menar med det, så nu kan vi gå vidare in i huset. Där i fönstret stod dessa uppsträckta herrar och filosoferade. Tror dom sa nåt om att våren skulle komma tidigt i år.

 

 

Mitt förnuft säger att gubbarna har rätt, vare sej jag vill det eller ej!

Så det så!

Tråkig utveckling

Denna höst har bombarderats av en väldig massa konstiga debatter om tecknade figurers vara eller icke vara, både i bokvärlden, i skolan och i tv. Vad är det vi håller på att mata våra barn med? Att färger är fult? Att kulturer och traditioner är fult? Att skapa avstånd mellan människor är väl inte det vi önskar oss precis innan jul! Eller är det det?





Julen baseras på ett barns födelse. Ett oskyldigt barn, som inte visste om att han var jude, inte visste om att han skulle bli far till så många krig och så mycket motsättningar människor emellan.





I min värld trodde jag i min enfald att han försökte föra fram ett kärleksbudskap, men det verkar snarare som att jag missförstått hela grejen, om man får tro den lilla klick av hetsare där ute. “Jag hatar alla myggor, för dom sticker mej. Utrota dom jävlarna!” Är det verkligen ett sånt samhälle vi ska ha?





Uppriktigt sagt så skäms jag för att vistas i en miljö, som är så hatisk och så intolerant. Att man blir arg ibland och skäller så man blir blå, har ingenting med detta att göra. Vad som pågår är ett regelrätt drev. Vi mot dom. Varför inte sätta sej på den andres stol ibland?





Vi ska fira jul för att en jude föddes för ett par tusen år sedan. Låt det bli den glädjefulla och strålande tid det var tänkt att bli! Tyck om julen eller tyck inte om den! Det är valfritt, men sabba inte för andra! Försök vara kärleksfull! Kärleken kan komma i många olika färger....




Jag blir så ledsen…

PS. Alla bilderna är plockade från nätet!!!

Tur och retur Danmark

 

Iiiiiiiiiii, vad kallt det var denna morgon när vi i mörkret letade oss ner till bussen! Träd och buskar var täckta av små vita taggar. Frost heter det på ren svenska. Så in i norden vackert! Mössorna hade vi dragit ner nästan till tänderna och halsdukarna fladdrade uppe runt öronen och nästippen. Klockan var 07.00 och Lucia hade redan börjat invadera hus och hem. Å här går vi…

 

 

Att dagen skulle bli riktigt fin märktes på den röda soluppgången. Gissa om våra kameror gick på högvarv. Men det var fasiken vad svårt det var att hålla kameran stilla i kylan. Hela stativet skakade, om man säger så. Till och med ett enkelt spindelväv sög åt sej frostkristallerna.

 

 

Jahapp, vad komplicerat det såg ut då! Inte för att jag hyser några större eller varmare sympatier med spindlarna, men denna hade nog inte alla hästar hemma när han vevade runt i den här karusellen. Trodde han på allvar att han skulle fånga en fluga lagom frusen att stoppa i frysen? I så fall kan jag tycka liiite mer om spindlar,

 

 

Mot Helsingör! Jag kommer ihåg en gammal ramsa jag lärde mej som ung. Låter om följer: “Mother held her little daughter, twenty minutes under water. Not to save herself from trubbles, but so see the funny bubbles!” Ja, det var så lång tid det tog att ta sej över sundet. Just some bubbles!

 

 

“Men det ser ju nästan ut som hemma i Ystad,” sa Leo när vi inspekterade varenda liten gatsten i Helsingör. Plus det som låg där emellan. Och det var inte lätt med tanke på att allt täcktes av snö. Hemska ord!

Det fanns en massa andra saker att intressera sej för också. Ost, till exempel. Vilka ställen! Om det inte varit så att osten skulle gett sej tillkänna på hemresan, skulle vi investerat i en hel busslast av ostar.

 

 

Suck! Tillbaka till bussen och skjutsen till Köpenhamn och Nyhavn.Bodarna där tillförde noll och intet. Tingeltangel och en flirt med lättlurade turister. En påse fläsksvålar fick det bli. Knastrande gott! Annars är det en mysig plats, kantad på ena sidan av båtar i kanalen och på andra av läckra restauranger halvvägs ner i källaren.

 

 

Nä, nu har inte mycket mer att prata om. Jag har liksom pratat av mej. Nu återstår bara EN sak! Myssa på! Och good bye, gemyt!

 

 

Ti hi!

Vitaste vitt

 

Skåne är lagt under snö! Hela Skåne, utan undantag! Hoppas det inte varar alltför länge. Vackert är det i allt det gnistrande vita. Och särskilt idag då solen vräker ner sina strålar från en klar och väldigt ljusblå himmel. Man kunde tro att det var förbaskat kallt, men det var det inte – snarare dagsmeja. Fast minusgrader…

 

 

Isen har bildat konstiga formationer utanför mitt fönster, så där som bara isar gör. Så länge det är utanför fönstret går det väl an. Gossigt värre att sitta inne på soffan och se det här ljuset som sveper över väggarna. Det verkar förrädiskt skönt att gå ut.

 

 

Det var väääldigt länge sen jag såg en RIKTIG snögubbe, med morot i nyllet, röda bärläppar och stenknappar. Problemet med den här mannen var att han var enögd och enarmad. Och inte bara det, han lutade betänkligt bakåt också. Stackars karl! Han hade kanske ryggskott!

 

 

Vi drog oss ner mot havet. Ett stilla och lugnt hav. Och där leker nån med sin hund på stranden. Jösses! Hunden badar! Är det detta som kallas hundväder?Jag slår vad om att det kommer att klirra om jycken när pälsen blivit full av istappar. En ny ras – pingelhund.

 

 

Om nu inte hunden frös så gjorde den här flaxande historien det. Det kan ju alla se att han gör en åkarbrasa. Han till och med stampar med fötterna för att hålla ångan uppe. Det kan inte vara lätt att vara fågel. Dom har ju inga vinterkängor att sätta på sej.

 

 

Ett lite frö från en lind får avsluta denna gnistervita dag. Den ligger där som ett litet smycke och ser bara vacker ut för förbipasserande som vill se den. Och det ville jag!

Nu ska jag hem och göra kålpudding!

Julmarknad i Katrinetorp

 

Äntligen blev det av! Gud vet hur länge jag väntat på att få besöka detta ställe. Vi hade vansinnig tur med vädret. Lite kallt, men mestadels soligt. Först tuffade vi med pågatåget till Malmö. Redan i början av gågatan fick vi problem. Såna problem som två tjejer får som ska ta sej från punkt A till punkt B, kantat av en massa spännande butiker. Vi FÖRSÖKTE kvicka oss…seriöst!

Vid Gustav Adolfs torg väntade direktbussen till landeriet. Det kändes som en hel evighet innan vi var framme. Utanför grindarna väntade “värden”, en man i hög hatt och gammaldags men stiliga kläder. Han fick heta Munte efter “Borgmästarn”. Brunte syntes inte till.

 

 

Dörren stod öppen för oss. En liten trind dam, också i en äldre dress med hätta på huvudet, öppnade välkomnande den gråmålade innerdörren. Känslan av en sagovärld var överväldigande - ja, ni vet, tant Brun, tant Grön och tant Gredelin. Farbror Blå träffade vi ju redan vid grinden, men då fick han heta Munte.

 

 

I en av flyglarna hade man försäljning av antika föremål. Redan innan jag gick in hade jag lovat mej själv att komma ut tomhänt. Ärligt talat har jag aldrig känt mej så oinspirerad till köp, för det var en sån hemsk trängsel där inne. Löftet infriades. So far, so good!

 

 

Ute på gården låg doften tung från den nygrillade knaken blandad med röken från marschaller och eldar från stora järnställningar. En knake fick det bli! Det var efter att vi spatserat förbi det ena dignande middagsbordet efter det andra. Se bara! Det var ju attans att man inte hade den där STORA och TJOCKA börsen med sej.

Slutligen hade vi bara den stoooora ladan kvar. Men nu gick det inte att hålla sej längre. Det blev smaka, smaka, smaka på praliner, marmelader, gräsänder, sill, mandarinhonung, franska ostar och hembakade klenor och sen dricka, dricka, dricka vildmarksglögg, häggblomssaft och mera glögg och så var det visst glögg också. Det tog inte slut förrän vi var HELT slut efter allt köpa, köpa, köpa. Vi bar på kassar och påsar och jag vet inte vad. Min väninna bar på en förkylning också som vägde tuuungt.

 

 

Bussen tog oss hem till Gurras torg och där stod pingviner, isbjörnar och renar. Och dom var mera upplysta än människorna. En sån värld vi lever i!!! Vid slaget sex promenerade vi i mörkret åter på kullerstensgatorna i Mystad. Och sen levde alla lyckliga och glada. Se, det var en riktig saga det!

Nu vill jag ha KAFFE!

Shopping

Idag har jag inte hunnit med mycket mer än att hjälpa min förra granne att shoppa loss i Ystad. Vi var först på Åhléns och svettades halvt ihjäl. Det blev papper, snören, bling-bling till granen, lite dofte-gott, duschkräm och fina påsar att stoppa paket i. Min väninna har inte så lätt att ta sej fram, så hon fick låna mina ben.







Sen drog vi runt i en massa andra affärer och paketen blev bara fler och fler. Det var nästan så man varken såg henne eller mej bakom traven av påsarna. Jag fick skjuta fram rullstolen på måfå. Lite roligt var det att träffa henne. Vi ses inte så ofta numera, eftersom hon flyttat. Men shoppa kunde hon, minsann!





Jag är en aning trött efter dagens goda gärning, så det blir inte mer idag! I morgon blir det julmarknad i Malmö. Det ska jag rapportera om senare...

Ses då! Zzzzzzzzz....

Bilderna är lånade från nätet.

Himskans kall dag

För oss skåningar är 20 cm snö vanligtvis inte snö på höjden utan på längden. Okej, det kom rätt mycket snö för några dagar sen och det mätte väl 12-15 cm. På höjden. Det mesta har sjunkit undan nu, men det har blivit så kallt. Oftast håller sej temperaturen runt nollstrecket, men idag verkar det vara bistert värre. Hua mej!





Att det är kallt ser man på röken ur skorstenarna. Den plattas till liksom. Då blir det väl termobrallorna på idag. Om man nu MÅSTE ut. Frågan blir då var jag gjort av dom. Hoppas jag inte hittar dom. Inga kul brallor. Dom låter när man går – sche, sche, sche. Ett halvfrasgnisslande oljud, som kan väcka dom döda till liv!





Har jag visat upp vår stolta kommunflagga någon gång? Här är den. Vacker som en dag. Denna sitter på taket till Rådhuset vid Stortorget här i Ystad. Under masten sitter någonting jag knappt vill nämna samtidigt som flaggan – en tomte! Den har väl krupit ut från loftet där den hör hemma… Han måste ha problem med sin identitet, killen. Och det är meningen att vi ska tro på honom också. Sssss…. Man ska tro på TOMTEN, inte TOMTARNA!





Här går man omkring och är glad över vår vackra kulturstad. Alltid full av fräscha blommor. Alltid dammsugade parker. Alltid Wallanderinspelningar. Alltid årliga sprutmönstringar på torget. Nästan alltid en massa trevliga aktiviteter för stora och små. Alltid horder av turister sommartid. Och så massinvasionen av tomtar… Undrar om dom betalar skatt?





Nä, jag tror jag håller mej inomhus och bakar saffranskringlor istället. Det är gott det! Då slipper jag leta efter mina “sche, sche, sche” och tänka på broddar och tomteluvor och istappar och nya hyacinter och köpa hushållspapper och svartpeppar. Och vad mycket tid jag sparar till att sitta och glo på datorn!

Nu lägger jag på locket! Morsning!

Inget särskilt alls

 

Under helgen som var vräkte snön ner. Det blev full aktivitet på husägarna, som måste skotta sej fram till bilen. Plogbilarna flög fram i skytteltrafik för att göra vägarna framkomliga för bilisterna. Snön hamnade i stora drivor på trottoarerna och tvingade oss fotgängare att använda vägbanorna istället. Lika bra att hålla sej inne… Men det var då det. Nu är det slask och barmark igen.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Tänkte visa hur vacker vintern kan vara. Hur sensuellt snön kan lägga sej på en blomma eller ett blad.

 

 

En gunga. Inte så sensuell eller upphetsande i sej. Förresten är den inte ett dugg upphetsande någonsin, med eller utan snö. Den bara hänger där. Rakt upp och ner. I huset där jag bor finns inga barn och det lär knappast tillverkas några heller. Medelåldern är nämligen ca 85 år. Men man vet ju aldrig…den medicinska utvecklingen går ju framåt…

 

 

Nu kommer vi in på den mera sensuella biten. Som den här rosen. Knoppen friserad med snö och kroppen höljd i en vacker vit minkpäls. En prinsessa på väg till bal. Se så smäcker hennes hals är!

 

 

Det här är hennes granne. Hon fick ingen inbjudan till den där hägrande balen. Hon ser ju alldeles knäckt ut, stackarn. Livet är bra orättvist, till och med för en liten ros. Oj, nu kom vi bort från ämnet: sensualitet.

 

 

Alldeles intill ankedammen vid klostret ligger en liten blomsterrabatt. Invid den rabatten har man lagt en fint rundad sten, som försetts med denna bronsdam. Den påminner om en annan liten figur, som finns på den lilla innergården vid Finska kyrkan i Gamla stan. Stockholm, that is. Nån förbarmar sej över den och ger den varje år en halsduk och mössa på vintern.

 

 

Hela vår stad vimlar av tomtar i träden, på taken eller på balkongerna. Hysteriskt många tomtar och dom blir bara fler för vart år. Nästa år är det risk för att invånarantalet minskat till tomtarnas fördel. Och gissa tre gånger (det räcker med EN gång förresten) om det är sensuellt eller ej!

 

 

Enligt en gammal Ystadstradition (inte) dekoreras granarna med allehanda köksattiraljer. Det kan vara osthyvlar och kapsyler, men mest vackra kaffekoppar som den här. En och annan glassockerskål får hänga med. Har man inga köksredskap att avvara går det bra med nystan i bjärta färger tillsammans med ett band av rasslande guldknappar.

Så var vi där igen! Intentionen att skriva om en sensuell snöinvasion misslyckades TOTALT. Varför blir det alltid såhär för mej? Det är liksom att nån annan tar över själva skrivandet och far iväg på egen hand. Jag ska bara lägga upp bilder i fortsättningen så får man fylla på med text själv.

 

 

Titta! Nu hände det igen! Nån jävlas medvetet med mej!

Nu går jag i ide! Vi ses till våren…