I stort är det det, även om klockan knappt passerat tio på morgonen. Solen skiner från en klarblå himmel, men det var hemskt vad det blåser! Varning för kulingvindar, sa dom på väderleks- rapporten i morse. Mer än vanligt alltså. Annat var det härom kvällen eller snarare natten.
Natten var så stilla att man nästan kunde sticka hål på den! Mer perfekt kunde den heller inte vara med den avsikten vi hade att ta oss ner till stora bryggan på stranden och titta på kometregnet. Vi släpade på våra stolar, parkerade långt ut och la oss ner i mörkret för att stirra ut i det oändliga, stjärnklara blå.
Och där kom dom svischandes över himlen, bara några sekunder i taget. Stora, feta svansar som sen var borta för evigt. Mäktigt och spännande! Barnslig som jag är undslapp jag mej högljutt ett långdraget “wow” varenda gång.
Ett ilsket tjattrande satte igång under under plankorna där vi satt. “Vad var det?” Antagligen var det illrar eller havsutter, som sa ifrån att nu ville dom ha tyst på oss. Vi skrämde kanske bort deras byten. Jag ville aldrig gå hem, men Leo började frysa. Ingen bild på natthimlen blev det, men ljuset från en lampa vid stranden avtecknade sej läckert.
Dagen därpå blev en förunderlig dag och det är den dag, som egentligen is the good day. Den började så kaotiskt som en fullkomligt kaotisk dag kan börja, men slutade som när en tsunami dragit sej tillbaka. Stilla, reflekterande och fridfull.
Vi bara måste fira detta under, detta magiska, detta mirakel! En god lunch på Börjes Skafferi i Simrishamn och sen en sväng in om på Apotekarens trädgård. Vad jag älskar att gå där och strosa bland fina kuddar och vackra krukor!
Vi drog oss ner mot småbåtshamnen med en filt och satte oss på gräset mellan två gamla kanoner. Det var ju symboliskt för dagen hade varit kanonbra. Så hoppas vi att det förblir framöver också.
Man ska ha kuuul! Kanonkul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar