Veckorna springer iväg med en farlig fart och vi är redan en bit in i augusti. Det är den månaden då månen, glödande röd, hänger som en blodapelsin över trädtopparna och kvällarna är ljumma och mystiska. Fälten dignar av moget vete. Inte ovanligt att man får se rådjuren stå mitt i åkern med bara huvudet synligt ovanför axen.
Det är en härlig tid för djuren med så mycket mat, men inte lika roligt för bonden. Man får ge och ta. En värld utan djur vill vi ju inte ha. Detta är också en tid då dom dillkokta kräftorna åker fram på bordet och papperslyktor tänds för stämningens skull.
På vår vanliga kvällsrunda är vi nära den ultimata stämningen nästan jämt, för att inte tala om spänningen. Står det nåt särskilt intressant där borta på andra sidan sjön eller är det bara en synvilla? Rätt var det är spritter det till och en rådjurshona med sitt kid rusar iväg för att gömma sej i snåren.
I såna lägen hinner man inte med, utan får vara glad att man fått själva upplevelsen. Betydligt enklare är det med djur som åtminstone för en stund råkar vara stilla. Är dom två på samma blomma är det fantastiskt och kommer ytterligare en och sätter sej på samma blomma blir man smått lyrisk.
Och just idag, denna dag efter åska och dunder, njuter jag av själva varandet. Av att en ros har bestämt sej för att måla små, rosa prickar på sina kronblad.
Livet är verkligen här och nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar