Leo, “da man”, har kommit till stan! Första timmarna kunde man prata med honom om allt och han svarade precis som man ville. Men från och till somnade han mitt i en mening med munnen på vid gavel. Jag sa åt honom att gå och lägga sej, men då skulle han inte sova på natten, trodde han. Jag tror inte han vet om att han gick i sömnen resten av den dagen.
Dan därpå var han osedvanligt lugn. Och glad som en lärka. Jag förstod ganska snart vad det var som hägrade. Det finns ett visst ställe på Österlen, som har något alldeles extra för en sockerberoende. Jag såg i hans ögon vad det var han spetsat in sej på. Det låg som en bild på hans näthinna och var fullt synligt för omvärlden.
Här är den! Den nya Sommarsemlan! Och var den god eller var den god? Jag ska ju undvika gluten har jag bestämt mej för, men när man står och ser att det bara finns tre semlor kvar och det vattnas i munnen och börjar rinna lite smått i mungiporna, då bara måste man ha en. Och jag kan försäkra att den var meeer än god!
Det är försommar och svalt i vindarna, så därför satt vi inomhus. Efteråt gick vi en sväng i trädgården och hittade en blomma jag aldrig sett förr. Tror jag. En gul vallmo, om det nu är en vallmo. Jag vet inte. Vacker var den och lyste som självaste solen. Rapsen har blommat över och naturen har återgått till en mer jämngrön uppenbarelse.
Leo ville fota småfåglar. Lotta följer med. Leo såg inga småfåglar. Lotta såg inga särskilda småfåglar heller. Leo letar och visar var dom satt förra gången och Lotta tittar snällt, men ser inga i alla fall. Dom enda vi lyckades störa var några halvvuxna kalvar, som plumsade ner i vattnet utan jubel och hejarop.
Även maskrosorna är överblommade och står som en sky av pudervippor i hagmarkerna. Det blev inga mer uppfyllningar på önskelistan denna dag. Ibland får man vara nöjd med det lilla. Jag är i alla fall glad att “da man” har vaknat. Och vi klarade oss från dikeskörning den här gången också!
Tur att Mimmi är en duktig bil!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar