Det var några dagar sen jag skrev sist och det har hänt massor, men inte på det sättet så man skriver om det. Galet roligt har det varit och alldeles fantastiskt på alla sätt. Händelser som tar tid att smälta och som väcker upp spännande känslor. Jag vet inte om jag är ensam om dom eller om jag rent av är överkänslig, men… Jo, det är jag nog!
Tankarna är inte alls tunga, men många och osorterade. Jag vill vandra ensam ett tag på den där spången för att se vart den leder. För samtidigt som tankarna är glada och sorglösa, så har dom också blandats med tunga och väldigt dystert innehåll. Jag är sån och det beror inte på att någon särskild har sagt något eller gjort något… Jo, det har det!
Det är mera att det yttre gör sej påmint. Alla yttre hot, som gör att jag hela tiden tänker efter vad nästa steg ska bli och i vilken riktning. Därför går jag i markerna och låter färgerna tala med mej. Även om det är tunga färger så lyser en del, som om dom utstrålar ett hopp… Ja, det gör dom faktiskt!
Det var nån som sa att vi egentligen bara består av molekyler och ljus. Så ser jag på allting, men vissa molekyler, eller snarare element, passar inte mitt livspussel. Äh, nu får det räcka med jolmet! Nu ska vi vara glada och hitta nyckeln som man drar upp den skuttande plåtfågeln med. Ah, där är den! Är jag vriden nu? Jaaaa, det är jag!
Såja, nu kan jag både skriva och skutta! Och då säger jag det rent ut: JAG KAN INTE MED SMULOR PÅ SKÄRBRÄDAN! JAG KAN INTE MED GUPPANDE BADANKOR SOM FÅTT SLAGSIDA! JAG KAN INTE MED NÄR DET GÅTT HÅL PÅ EN AV MINA ÄLSKLINGSOCKOR!
Men en del molekyler äääälskar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar