På långtur med Karin i Kåseberga

 

Vi hade ingenting att göra och vädret var sådär. För att vara strax före midsommar kändes vinden kall och molnen kivades om att ta den bästa platsen på himlen. Ibland lyste en blek sol upp det hela, men den hade svårt att bryta igenom och ta den plats vi så gärna önskar. En lagom lång promenad skulle det nog kunna bli ändå.

 

Och varför då inte i det underbara Kåseberga, där vi ändå trivs så bra. Hos Karin Anker stod vovven Douglas utanför dörren och han hade tur – Karin öppnade. Och vi hade tur – Douglas behövde sin dagliga långtur. En sån makalös tur det blev sen då! Nya vägar och nya intryck!

 

Vallmon blommar för fulla muggar och visar praktfullt upp sej i sin rödaste fägring både där man vill se den och där bonden inte alls vill ha den. Vi vandrade förbi gårdar och in på gårdar och beundrade gamla, vackra gårdar och suktade efter en alldeles egen gård. Hararna skuttade förbi och fåglarna pep i buskarna. Douglas hjälpte till att fixa nya hål i marken.

 

Dom nya ägarna till Kåsebergaodlingen har varit duktiga och sått sallad av alla de slag. Än är det inte säsong att handla, men annars är det ett paradis att köpa färska grönsaker här. Ska bli väldigt spännande och se vad dom erbjuder för gott vad det lider!

 

Vi tog oss över vägen och uppför kullarna mot havet. Här är utsikten enastående. Det går inte att beskriva i ord – det måste ses. Och just nu, när det är som grannast med all blåeld tillsammans med vallmon, är det värt att snyfta lite för att man har ynnesten att få uppleva detta. Det är minsann inte alla förunnat!

 

 

Här står vi och där borta ståtar Ales stenar bakom blomsterklädda backar. Jag tror att det var tur att solen inte sken. Bilderna hade blivit hårt belysta och färgerna hade förmodligen “dött”. Snart är vi nere i byn igen. Jag ångrar sååå att jag inte satsade på ett hus här när jag hade den möjligheten. Men jag tror ju inte på slumpen, så det väntar väl nåt annat där framme…

 

Tack, Karin, för att du visade oss alla nya vägar vi kan börja utforska! Du är en riktigt god vän, du! Nu ska vi hem och vila benen efter denna tvåtimmarsvandring. Eller var det tre?

Kram på dej, bruttan!