Så var det Midsommar igen! Vädret var uselt och skulle inte bli bättre under dagen, men vikingar som vi är så fick inte vädrets makter hindra oss från att fira denna traditionella högtid. Ett av våra favoritställen är Kaffestugan Alunbruket. Regnponchon stuvades ner och så gav vi oss iväg.
Här var det blött, minsann. Det regnade av och till hela tiden, men den som väntar på nåt gott får sin belöning. Vi väntade förstås på folkdanslaget, som skulle börja dansa klockan 15.00. Då hann vi ta en fika innan och njuta av det vackra huset och omgivningarna.
Tiden gick ganska fort och vi hittade en bra plats att stå på i väntan på aktörerna. Huset intill är riktigt gammalt och miljön runtomkring är så otroligt pittoresk. Man ramlar flera hundra år tillbaka, när husen här beboddes av arbetare, som arbetade på alunbruket. Det var nog inte lika pittoreskt då, precis.
Vi var många som idogt väntade och många fick spä ut sitt kaffe med regnvatten. Nåja, det kunde varit värre. Dom hade sagt att det kunde bli åska, men det slapp vi, som väl var.
Men titta, där kommer dom ju! Han som pekar åt mitt håll tillhör dansarna och inte kunde jag väl ana att han skulle bli så glad att sej just mej! Nissen bredvid ser inte fullt så road ut. Han har väl inte fått nån snaps ännu!
Av med regnkläderna och rätta till mössan så den inte åker av i dansens virvlar! Vackert utsmyckad är hon, med silver på bröstet och en stor silverbrosch i halsen. Då är det bara att vänta på att nån herre i gula knäbyxor ska komma och bjuda upp till dans!
Så där ja, då var det igång! Det var hoppsasteg och hambosteg, polkasteg och tjosansteg. Om jag får säga min mening så liknar svensk gammeldans väldigt mycket amerikansk squaredance. Antagligen var det svenskarna som tog med sej denna dans när dom emigrerade till Staterna.
“Nä, nu måste jag ha en paus så jag får stoppa in en prilla!” Ett gammalt svenskt påfund det också. Numera med smaker av allt möjligt, men jag tycker det luktar hästdynga. Hur man kan stoppa det i munnen är en ren gåta. Och sen är det dessutom beroendeframkallande… Shit happens!
Här dansas det så knätofsarna krullar sej kring vaderna. Fina broderier har han, men det får jag förmoda att hans snälla fru har sytt åt honom. Annars sprätte det upp en massa gräs på dom nytvättade strumporna. Hua mej!
Vi var inte dom enda fotograferna och jag undrar vad den där folkdansaren egentligen har för sej, han till höger i bild? Det fick jag aldrig svar på och det gör inget. Jag gillar att smyglösa gåtor.
Nu orkar vi inte mer, så vi drar hem igen!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar