Det är bråda dagar inför julen. Och det säger jag som knappt ska äta nån julmat att tala om och som knappt dekorerat med tomtar och slikt. Julgran har vi ingen, men jag har slängt långa ögon på plastgranar med färdig ledbelysning, som faktiskt sett ut som riktiga Disneygranar. Men nej, jag vill ha doften också!
Men det har varit bråda dagar på andra sätt. Man vill ju träffa folk man känner och munhuggas lite grann över en kopp java och söt glögg. Denna sista advent före jul rattade vi iväg till kära Karin i kära Kåseberga. Där fick vi smaka kaffe med Oatly-mjölk. Överraskande gott! Kommer säkert att bli min nya melodi. Tusen tack, Karin!
Nu hör det till saken att just denna helg var det julmarknad nere vid hamnen. Först köpte vi sill hos Ahls och sen gick runt bland alla stånd, som sålde hemstickade mössor med tofs, guldkantade muggar, fina läderarmband och ett hav av blommor. Inte nödvändigtvis hyacinter och granriskransar, utan något vi alla längtar efter när vi passerat nyår.
Tulpaner! Plötsligt steg ljuset i mina ögon efter den här regniga och murriga hösten. Det var som en hägring och mina sinnen förleddes att för ett ögonblick vandra i en skir bokskog med vitsippor över hela marken. Men för all del, hellre regn än snö och halka!
Leo frös om fötterna i sina nya halvkängor och i ett trevligt stånd köpte han äkta fårskinnssulor (inte såna som man kan köpa i vilken skoaffär som helst), som han nästan genast stoppade i dojorna. Det gjorde susen och av Karin fick han “tåvärmare”! Leo bockar! Vintern är räddad! Och tårna också!
Nu är det kväll igen och fyra ljus är tända som sej bör. Och av någon outgrundlig anledning hoppas jag att ingen jag känner (och ingen annan heller för den delen) ska återfödas som en ond människa!
Måtte kärleken segra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar