Vi vaknade i morse av att det smattrade mot fönstret och vinden svepte obarmhärtigt över stadens alla hus och träd. Fåglarna satt och kurade i ett hörn där det var hyggligt vindstilla. Dom kuttrade inte förnöjsamt, utan småbråkade med varandra om vem som satt på den bästa platsen. Vi är rätt lika varandra, vi varelser.
Efter frukostens fröknäckeknaprande närmade jag mej datorn och vad hände då? Den lilla &#%¤?%& musen hade pajat! Ytterligare en teknisk apparat till sopberget! Det var bara att ge sej ut i otäcka vädret och se glad ut för en mus vill jag ju ha – allt annat är bara superjobbigt!
I julklappstider ska man inte gå in i teknikaffärer. Man kommer knappt in och när man väl ska gå ut därifrån är det stopp i den änden. För att inte tala om väntan på att det är min tur. Då har man redan svettats flera liter och står och ångar som en kamin bland dom andra pingvinerna i butiken.
Hem igen och vinden rufsar till håret till en piskande kvast. Paraply är inte att tänka på och min kapuschong är så stor så den räcker halvvägs ner till tårna. Man måste ju se var man går så folk inte tror att man slagit av transpondrarna (hihi).
Glad i hågen sliter jag upp paketet med den nya musen och allt funkar precis som det ska, men det är då själva f-n att man inte är nöjd nån gång! Den nöp mej liksom…om nu möss kan nypas. Leo och jag bytte, men inte heller han gillade den. Så Leo fick den stora äran att ta sej till butiken och införskaffa en annan. Denna dagen blev den stora musbytardagen.
Piiiip…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar