När jag skulle starta upp min blogg sa Leo i den allmänna förvirringen att jag skulle trycka på tandborsten. Som vanligt när han är framme så gör jag som han säger. Tänker att han nån gång ska komma på vad han egentligen har sagt, men det ser ut att dröja…
Jag gick således in i badrummet och tryckte på eltandborsten, men ingenting hände. Ja, inte mer än att den började surra som besatt förstås. Leo stirrade som ett fån på mej och jag visade inte med en min vad jag själv tänkte. Man har blivit väldigt van med åren, om man så säger, och jag antar gärna rollen som knäppis i dessa sammanhang.
Det tar på krafterna att teknikanpassa sej. Men nu när stormen lagt sej inomhus och vinden friskat i utomhus med piskande regn mot rutorna, installerar jag mej själv (fast utanför datorn) och betar av den första bloggen på den nya datorn. Yee-haa!
Hej vad det går…!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar