Hamnfesten

 

Men spänning och entusiasm gav jag mej ut på stan med kameran i högsta hugg för att delta i festligheterna denna lördag. Det var för övrigt en massa andra jippon på gång och det hade dragit folk från både när och fjärran. Tror jag, men jag kan ju inte veta. Jag träffade inte på en enda kotte som jag känner.

 

 

På vägen ner mot Stortorget gick jag förbi den lilla plätten där munken Eskil står och ler så förnöjt. Marken var alldeles rosa från blombladen runt omkring. Synd att blomningen går över så snabbt. Det är sagolikt vackert överallt just nu!

 

 

I den “stora” hamnen syntes inte en skymt av någon fest. Den måste vara i småbåtshamnen då, tänker jag. Men om man kan kalla detta tält och några korvgrillare för fest, då är jag morfar Jinko. Gånger fem. Strax ska jag gå hem. Ja, för det var minsann ingenting att stanna och glo på. Antagligen var det denna sjöräddningsbåt man kunde kliva ombord på enligt annonsen. Hmmm, det var väl det enda nöjet i så fall…(mitt ena ögonbryn åker upp).

 

 

Kommunalrådet Kristina Bentz skulle hålla tal och om jag får gissa vilt så handlade det väl om invigningen av försköningen i småbåtshamnen. Den har verkligen blivit riktigt bra. En hamn att umgås i, att sitta på bänkarna runt om och käka glass (om det fanns en glasskiosk vill säga) eller fläka ut sej på den breda träbryggan och sola.

 

 

Dagen till ära fanns en surdegsbil på plats för att möta invasionen av kaffesugna och hungriga smörgåsätare. Limpan fick man bre själv, för bröden såldes i hela levar. En Victorynoxkniv och en tub räkost hade gjort susen. Jag kikade in i bilen, men tänkte bara på den goda rabarberkakan jag hade hemma. Vad går upp mot hembakat?

 

 

På vägen hem fick jag BILDEN! Ett Pågatåg utan fartränder! Ibland har man bara sååån tur. Inget märkvärdigt, men tåg i rörelse är lika svårt som pipps och humlor. Jag vet i alla fall EN som kommer att oja sej…

 

 

Rosariet på klosterområdet ser sorgligt ämligt ut. Förra året drabbades rosorna av “vad-det-nu-var” så man var tvungen att ta bort det mesta. Så tråkigt, för det var otroligt vackert när spaljéerna kläddes av rosor i alla de färger. Och doften sen! Men nu är nu…

…och nu blir det rabarberkaka…