Fina detaljer och fina hus

 

Leo brukar säga att jag är en detaljmänniska. Jag är inte så säker på att han alltid menar att det är positivt, men det kvittar. Jag älskar detaljer, om dom är fina alltså. Som man byggt under de senaste decennierna så hittar man inte mycket som är fint. Detaljer kostar!

 

 

Dom här “stöttorna” längs hela fasaden är jättevackra. Hela fasaden är lite böjd och ger ett alldeles speciellt uttryck. Man hittar det på Tosterups slott här i södra Skåne. Det finns massor av fina detaljer, enkla men uttrycksfulla. Fönstren sitter inte i lod och det blir bara charmigt!

 

 

Det här är en gammal kvarn. Vattnet forsar från en damm i närheten och drar vidare ner i ån förbi kvarnen. Blandningen av rött tegel och uppmurade stora stenar lämnar mej inte oberörd. Att sen kosta på sej det lilla valvet ovanför dörren för att harmoniera med det spröjsade fönstret gör mej nästan lyrisk. Och detta i en gammal kvarn…

 

 

Kolla bara på takteglet, som skiftar i flera nyanser. Det gör det liksom levande. Och sen den stenmurade grunden på vilken den första stocken vilar. Och stockarna som löper längs fasaden är på riktigt. Det finns nygjorda korsvirkeshus i stan, men det är bara fejk. Tyvärr frångår man alltmer det genuina och äkta.

 

 

Nåt jag gillar är det ofullbordade. Att det liksom inte fanns en sten som passade just på den eller den platsen. Det är konst, fast det kanske inte var menat så alls. Det tilltalar mitt öga och det tilltalar mitt kameraöga. En förklaring behövs inte till varför det blev såhär och mysfaktorn är stor.

 

 

Bara att hitta på detta bågmönster som inte har det minsta med stabilitet eller hållfasthet att göra, utan bara för att det ska vara vackert att titta på. Även för eftervärlden. Så lite det behövs och så mycket själ det ligger bakom detta. Och så fimpar vi lite här och fimpar lite där. Men det funkar.

 

 

Hehehe, det är ett smärre konststycke att lyckas få till en så otroligt skev dörröppning, eller hur? Men man är ju bredare upptill, så… Bry er inte om slottsspöket som bara vill skrämmas lite. Han får nöja sej med att det finns en tillräckligt stor glugg i dörren så han kan kika ut ibland. Böh!

 

 

Nä, nu drar jag vidare! Här kan man ju inte stå och hänga i evigheter!

Ajöken!