För ett par dagar sen ringde en granne och ville ha med mej ut för att fotografera en stenbumling. Man kan ju fundera varför man överhuvud taget skulle ta bilder på en gammal sten modell större. Lockelsen låg i dom första orden grannen sa på telefonen – dinosauriefynd.
Jaha ja! Jag blev tveksam på en gång. Har sett såna här kråksparkar förut på klipphällarna i Brantevik och på andra ställen långs skånska kusten. Det är en sandsten och den är ganska porös, vilket gör att fossiler lätt kan göra sina lämningar synliga. Detta är en form av maskspår, men vad för sort är jag inte hemma på.
Sen ringer grannen igen och vill att jag tar bilder på en annan märklig tingest som han har till låns hemma hos sej. Det är en liten skör sak som ligger aningens slarvigt inlindad i lite hushållspapper och sen nedstoppad i en plastpåse. Vid första anblicken trodde jag precis som frågeställaren att det måste vara gjort av någon insekt.
Det ser faktiskt ut som nåt bo, men det verkar alldeles för stort för att vara gjord av en insekt. Om man kikar närmare på “nystanet”, så ser man att den faktiskt liknar en gurka med kärnhuset i mitten. Och där har vi det alltså – en gurkväxt som kallas LUFFA.
Detta är första gången jag ser en luffa och det är fascinerande att man får lära sej nya saker och på ett sätt som kommer till en utan att man har haft en aning om dess existens. Tur att man är en nyfiken natur! Jag hade inte velat vara utan denna bekantskap…
Nu ska jag nysta vidare om luffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar