Våren kom, sågs och besegrades av vintern. Den iskalla vinden sveper omilt omkring benen och håret står på ända. Termometern ligger kring nollan, men den envisa blåsten gör att det känns som 10 minusgrader. Minst! Och i kväll väntas snö. I massor!
För några veckor sen var vår lilla park ren och fri från snö och is. I en blink blev allt fruset och täckt av ett hårt skal av norrländsk kärlek. Min kärlek är varmare och om vi i Skåne skulle gå man ur huse och ge vår sydländska värme till isen, så skulle vi smälta bort allt glatt och halt. Garanterat!
Isformationerna är magnifika och jätteroliga att fotografera. Den här faktiskt “lilla” isklumpen hittade jag under en vanlig parksoffa. Och under den droppande ispinnen fanns en upphöjd liten kulle av is där pinnen låtit sitt vatten. Droppen dripp!
Ganska fin, va? Som en skarp knivsegg. Eller ett otroligt fint spjut. Naturens egna skapelse om än bara tillfällig. Tänk så många små skapelser, som föds och försvinner, som ingen någonsin lägger märke till och som fröjdas enbart för sin korta dans i livskarusellen.
Till och med små hundtassars avtryck kan ge en smältande värld ett nytt perspektiv. Inte stod vovven där tillräckligt länge för att värma upp underlaget, men iskristallerna vet att forma sej så att trampdynorna ska få sin plats i det frusna promenadstråket.
Högt där uppe svingar sej måsarna på uppvindarna. Dom bryr sej knappast om att det är kallt när dom brer ut sina vingar. Dom är bara intresserade av att få sej ett mumsigt skrovmål från någon förbipasserande vänlig själ med en påse brödsmulor i näven.
Och det ska jag också göra nu– smörja kråset alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar