Tobleroneattack

Det är ta mej tusan livsfarligt att dra iväg ut till butiker som Ö&B utan att ha ätit först. Jovisst, det blev typ 100 flaskor schampo och oräkneliga tandkrämstuber, precis som det var tänkt och planerat. Men sen låg där en stor hög, eller snarare ett helt berg, av Mini-Toblerone. Och vem, jag bara undrar, VEM kan gå förbi en alptopp med Toblerone?

I bästa godisskålen i väntan på sockersvält.                                                              Foto: Ann Dessnert

För säkerhets skull tog jag två (2) förpackningar när jag ändå höll på. Man kan ju tappa den ena på vägen eller också försvinner den på nåt annat omärkligt sätt som bara magen känner till. Hupp! Ibland gör magar så när de ingått en hemlig allians med en sockerberoende hjärna.

Nu hade jag siktet inställt på nästa butik. Det gällde mat denna gång. Inte godis. Absolut INTE godis. Och vad ligger där alldeles innanför “svängdörrarna”? Armarna växer till oanade länger tills de roffat åt sej ett paket av nåt nytt, spännande chokladinnehåll. Obs! Detta måste förtydligas: Allt godis har jag köpt bara för att min kompis ska komma om några veckor! Jag vet faktiskt inte om hon äter godis…

Nåt nytt att sätta tänderna i.                   Foto: Ann Dessnert

För att sen följa upp temat gick jag direkt till fruktdisken och plockade åt mej nyttigheter i form av, ja just det, persikor. Snarare nektariner, faktiskt. Hela tiden blev jag ledd av en osynlig kraft. Det gick inte att gå förbi. Det var som en magnet, som drog och drog. Jag hade ingenting att sätta emot. Mitt i villervallan landade tre väldoftande, nybakade kanelsnurror i korgen också, utan mitt tillstånd.

Frukt och godis är gott!                                                                                      Foto: Ann Dessnert

Blev det nån mat då? Räkor? Näe! Köttfärs? Hmmm, inte sugen på det. Kyckling? Skulle kunna vara nåt, men tar för lång tid att laga till. Okej, isbergssallad, det tar vi!!!

Nu återstår det bara lobotomering!