Död åt dumheten

Att ge sej på andra människor med pikar och cynism är inte okej! Särskilt om man inte känner den man pikar. Så ont det gör – länge – att bli pikad! Och än värre är det att bli attackerad inför andra, helt okända människor. Att reagera i ett sånt ögonblick medför ju bara att alla stirrar på en som om man vore knäpp eller i bästa fall ett monster. Självfallet ligger problemet hos den som pikar, men ord är ändå ord och dom fastnar.

Surt, sa räven...                                                                                                        Foto: Ann Dessnert

 Det finns en person i min omgivning, som ideligen ger sej på andra. Det kan vara för att dom inte äter grönsakerna på tallriken eller att dom inte köper ekologiska äpplen och liknande. Eller nåt så löjligt som att man dricker mjölk! Han är själv laktosintolerant och då måste ju alla andra lida också.

Senast igår fick jag själv en släng av sleven. Jag hade inte tagit med mej vatten på Sandskogens dag, men det hade inte han heller gjort. Detta medförde för hans del att han tvingade till sej vatten av folk som gick förbi. Jag tycker inte om att kräva folk på saker. Bara därför måste han rya åt mej att jag skulle få njurskador och hamna på sjukhuset med vätskebrist. Tyvärr blir jag alltid så överrumplad så jag blir mållös och varken säger ifrån eller ger mej av. Död åt min egen dumhet i det här fallet!!!

Det intressanta var att andra för mej okända människor hörde hur han hackade och dom tittar inte på honom utan på MEJ. Vad hade jag gjort? Ingenting! Jag råkade bara vara föremål för hans brutala gapighet. Han måtte anse att allt han gör är perfekt och allt han säger stämmer överens med den allmänna uppfattningen om ALLT. Död åt DEN inbilska dumheten!

Dumstruten på!!!                                                                                                      Foto: Ann Dessnert

 Så här ser han ut, han som så gärna häcklar andra. Jag är inte ledsen för att hänga ut honom på det här viset. Han vill ju ha all uppmärksamhet och jag är villig att hjälpa till med det efter alla kängor han har gett mej och många fler som jag känner och inte känner. Kanske är det dags för honom att se på sej själv utifrån för en gångs skull.

Snyft!